Just nu sätter Folkoperan upp The Turn of The Screw. I en av rollerna finns sopranen Tessan-Maria Lehmussari, 28, som vuxit upp i Husby. Nyhetsbyrån Järva mötte upp henne strax före genrepet.
Du spelar Miss Jessel, en av karaktärerna i operan The Turn of the Screw, vad handlar den om?
– Det är en skräckopera där handlingen bygger på en kortnovell av Henry James. Berättelsen handlar i korta drag om ett hushåll i Bly där två föräldralösa barn bor och där de har en husa. Sedan kommer en guvernant in i bilden för at ta hand om dem, undervisa dem. Ganska snart visar det sig att saker inte står rätt till i huset.
Vad är din roll som Miss Jessel?
– Jag spelar en död människa, ett spöke, som varit den tidigare guvernanten och som dyker upp i huset. Så det är en intressant roll, säger hon och förklarar att det inte var så lätt att göra research på just hennes karaktär.
Det finns en serie på Netflix, The Haunting of Bly Manor (2020), som handlar om samma berättelse och det finns många andra som har använt skräcktemat i historien, men väldigt lite om Miss Jessel.
Varför kallas den ”världens bästa skräckopera” tror du?
– Den är ganska komplex och avancerad musikaliskt, det är som att han (kompositör Benjamin Britten reds anm.) har fångat guvernantens tankar. Det är skräckfilmsmusik, fast mycket mer förfinat.
Jag gick på audition redan 2019.
Hur fick du rollen?
– Jag sökte! Den var planerad till 2020, men blev framflyttad flera gånger på grund av pandemin. Jag gick på audition redan 2019.
Tessan-Maria är uppvuxen i Järva men flyttade närmre Stockholm som nioåring.
– Jag föddes i Hjulsta och sedan flyttade vi till Dovregatan i Husby när jag var ett halvår.
Hon minns Husbytiden med värme.
Det var en ganska stor sorg när jag flyttade från Husby för att börja på Adolf Fredriks musikklasser
– När jag blickar tillbaka till den tiden tänker jag ”vilken fantastisk barndom”! Den hade verkligen inte kunnat vara bättre. Det bodde massor av barn där från alla kulturer. Alla lekte med alla. Det var en ganska stor sorg när jag flyttade från Husby för att börja på Adolf Fredriks musikklasser, säger hon och förklarar att hennes föräldrar ville att de skulle bo närmare stan.
Saknar du Husbyandan?
– Ja, det gör jag verkligen. Man blev introducerad till olika sätt att leva på. Jag skulle säga att det har format mig som människa, jag har fått förståelse och respekt för andras kulturer, andras religioner.
Själva intresset för opera kommer från familjen.
Man blev introducerad till olika sätt att leva på. Jag skulle säga att det har format mig som människa
– Inte att vi lyssnade på opera, men eftersom vi var finländare så hängde vi mycket i kvartersbastun jag, min syster och mamma. Då sa mamma att ”nu ska vi lära oss sånger” och så satt vi där och sjöng och grillade korv, i folie, på bastuaggregatet, säger hon och skrattar.
– Sedan hade vi en synt hemma och jag började ta pianolektioner hos en finsk pedagog i Kista och efter det började jag i Akalla kyrkokör. Det var första ingången till körmusik och att få sjunga tillsammans. När jag var 10–11 år och hade börjat på Adolf Fredriks musikklasser, så giorde jag en audition till barnkören på operan och fick en plats där. Jag minns att man fick lön också, typ 1000 spänn per föreställning och det var mycket pengar på den tiden. Efter det hade jag funderat och sa till mamma att ”jag har tänkt på att sluta skolan och börja sjunga”.
Om jag hade hamnat i ett sånt sammanhang som Adolf Fredrik hade det nog inte spelat roll var jag bodde.
”Blev det bara” operan eller valde du den?
– Svår fråga. Jag har alltid älskat att sjunga. Men när jag fick komma in i operahuset och pröva peruk, scenkläder och så, det var som en stor lek. På det sättet, att introducera barn till den här världen, jag var helt såld!
Tror du att du hade fortsatt med opera om du hade bott kvar i Husby?
– Det vet jag inte. Om jag hade hamnat i ett sånt sammanhang som Adolf Fredrik hade det nog inte spelat roll var jag bodde. Jag tror att man generellt måste skapa projekt som inspirerar folk. Till exempel göra en barnopera som kan komma till kulturskolan eller stadsteatern. Annars blir det att man skapar avstånden till folk.
Tessan-Maria medger att det är en stor fråga för den samtida operan, hur man ska göra den mer tillgänglig och inte fortsätta stämplas som finkultur eller en ”historisk sak”.
jag hamnade i ett sånt sammanhang som fick mig att öppna ögonen för att det var annorlunda och kul
– Jag kommer inte från en rik familj och jag lyssnade inte ens på opera som liten. Men jag hamnade i ett sånt sammanhang som fick mig att öppna ögonen för att det var annorlunda och kul.
Som den senast utlysta Jenny Lind-stipendiaten (2020) beskrevs du som en sopran med en ”sällsynt förmåga att fånga sin publik”. Vad är hemligheten?
– Vara ärlig mot konstformen. Inte göra sig till. Du använder din röst för att berätta en historia, för att inspirera och för att beröra folk. Vi är liksom storytellers, oavsett om vi sjunger med vibrato eller pratar.
The Turn of the Screw hade premiär på Folkoperan den 1 februari.
David Johansson
