En svartvit bild med många människor bakom en banderoll. Texten Global Women's strike.

Vad har organisationer i London med Folkets Husby att göra? Ganska mycket faktiskt. Hedvig Wiezells rapporterar från en resa till London som Folkets Husbys medarbetare gjorde nyligen.

Folkets Husby har fått möjlighet att besöka ett antal föreningar i London. Den första, Black Thrive, har vi arbetat med i flera år. Grundaren Jacqui Dyer mötte vår medarbetare Faisal Muse sommaren 2019, då hon besökte Stockholm som en del av regionens internationella expertpanel för hur städer kan arbeta för att främja psykisk hälsa. 

Black Thrive har länge uppmärksammat att unga svarta män i oproportionerligt hög grad stoppas av polis

Annons:
Annons:

Black Thrive sätter svarta Lambeth-bors välbefinnande i centrum och har länge uppmärksammat att unga svarta män i oproportionerligt hög grad stoppas av polis, tvångsomhändertas och dör i både polisens och psykiatrins händer. Föreningen har också hävdat behovet av att ”de-colonize the evidence landscape”, att rannsaka alla de insatser som lutar sig mot data som inte är representativ.

Tre glada svarta personer i London.
The Black Thrive.

Vi lever nämligen i en tid då allt ska mätas. Mätningarna görs ofta från ett uppifrån-perspektiv där bara vissa människor svarar på enkäter. På så sätt byggs lätt en typ av dim-evidens upp, som låter fin på pappret men landar fel. Insikten la grund för vårt arbete med Trygghetsundersökningen – att ta fram egen data där det saknas kunskap.

Black Thrive uppdaterar oss kring sitt arbete runt Stop n Search där en databas byggts upp för att jämförelser ska kunna göras mellan vilka som stoppas, på vilka platser och hur mycket.

Vi träffar också Sadiki Harris, som var en av de första att engagera sig i sitt område genom Black Thrive.
– Om 5 år vill jag inte behöva göra det här arbetet, målet är att utplåna min egen tjänst, säger han. 

Några kvarter bort i Brixton möter vi Advocacy Academy. De arbetar med ungas påverkan i frågor som rör deras liv och våra samtal rör sig mellan Husbyrådets metoder och deras intensiva kampanjande och hur aktivister lätt bränner ut sig själva.

Lokalerna de befinner sig i måste de snart lämna, hyreshöjningarna är rejäla och stora delar av Brixton genomgår övergripande förändringar där det privata fastighetsbolaget Hondo Enterprises köpt upp både den lokala marknaden och har planer på 20-våningshus. Parallellerna med föreningars kamp för lokaler i Järva är tydliga, precis som de ungas engagemang och kreativitet. 

Vårt tredje besök är hos Crossroads Women’s Centre i norra London. Vi har ödmjukt insisterat på att de ska göra tid för oss eftersom vi vet att deras arbete har pågått envist i nästan femtio år.

Systerskapet känns i väggarna

I centret, som startade med en ockupation men idag äger sin fastighet, samsas en mängd olika föreningar. De har gemensamt antagit en strategi kring ”kollektiv själv-hjälp” där de i varje fall stöttar upp och samlar de med bäst erfarenheter för att driva just den aktuella frågan. 

Flera av de vi träffar är grundarna av den på 1970-talet globalt banbrytande kampanjen Wages for Housework där kvinnors obetalda arbete blev utgångspunkt för en radikal rättighetsrörelse. Systerskapet känns i väggarna.

Den 92-åriga författaren och aktivisten Selma James går igenom böcker vi bör läsa och lyssnar lika noga till oss alla. Över afternoon tea och kakor ges alla tillfälle att berätta om sina kamper och strider och vi förhör oss om läget i respektive land. Hur ser den svenska socialtjänstens arbete ut i ”the social worker country”, undrar någon. Vi berättar om den låga tilliten och de senaste årens kritik mot SIS-hemmen. Närvaron i rummet är stark och vi är tagna av både det varma välkomnandet och den uppriktiga rakheten. Vi får påminna oss om att pausa, ta luft och rasta hundar innan samtalen virvlar vidare. 

Kvinnorna i rummet är inte nostalgiska eller tillbakablickande, istället är de direkt investerade och uppkopplade i dagsaktuella frågor, som läget i brittiska fängelser, klimatrörelsen och anti-deportationsrörelsen i England.

People Make Television

Vi hinner även med utställningen People Make Television på Raven Row som kretsar kring community-videos från 1970-talet och den satsning BBC gjorde för att lyfta ”ohörda röster”. Kamerautrustning delades ut till olika lokala grupper och en form av öppna kanalen-sändningar tog form. 

En teve visar gamla teveinspelningar.

Monitorer står uppställda och varvar klipp från allt från Black Teachers Alliance till National Union of the Deaf. Plötsligt sitter vi framför en skärm där samma kvinnor vi nyss drack te med talar till oss från 1976 om rasism och det globala förtrycket av kvinnor. 

Femtio år senare ryser vi av att allt är sig likt – och hur styrkan i det kollektiva känns genom tiden, från Husby till London. 

Hedvig Wiezell för Folkets Husby

Print Friendly, PDF & Email