Avhumanisering som inte stöter på omedelbart motstånd sprider sig i det offentliga samtalet, skriver Anders Cardell i en krönika om rätten att behandlas som en individ.
Det är vanligt att människor förfasas och beskriver att de ”har svårt att förstå hur vanliga människor kunde medverka till förföljelsen och förintelsen av judar under andra världskrigets Tyskland”. Det gäller även de händelser som ägde rum i anslutning till kriget i forna Jugoslavien.
Många människor som lever i vad de själva betraktar som ”civiliserade samhällen” bär på en övertygelse om att den mänskliga utvecklingen kommit så långt att de är vaccinerade mot risken för att bli delaktiga i övergrepp mot andra. Men tyvärr kan man konstatera att humanismens fernissa är tunn, när den utmanas av rädsla förstärkt av fördomar och desinformation.
Öppna angrepp på individer och institutioner från SD-företrädare har blivit allt vanligare
Det som har hänt före, under och efter valet har fungerat som ett lackmustest, som visat hur långt företrädare för de borgerliga partierna varit beredda att gå i sin strävan efter pengar och makt.
Den senaste tiden har den redan sedan tidigare mycket grova främlingsfientliga och avhumaniserande retoriken från SD och andra partiers företrädare blivit än mer tydlig. Öppna angrepp på individer och institutioner från offentliga SD-företrädare har blivit allt vanligare.
Att M, L och KD fortsätter finna sig i SD-företrädares handlingar och ändå fortsätter samarbeta med partiet, gör det möjligt att förstå vissa av de mekanismer som låg bakom vanliga människors medverkan till avhumaniseringen av judar under andra världskrigets Tyskland.
Avhumanisering som inte stöter på omedelbart motstånd sprider sig i det offentliga samtalet, leder till att gränser flyttas fram, gör att människor anpassar sig och förändrar normerna för vad som är ”normalt” och acceptabelt. Avhumaniseringen gör att människor upphör att vara människor.
Individer förvandlas till företrädare för en kultur, en religion, en etnicitet
Individer förvandlas till företrädare för en kultur, en religion, en etnicitet, de blir företrädare för en grupp som kan tillskrivas vilka kollektiva egenskaper som helst.
Många människor på högerkanten brukar uttrycka avsky för samhällen där individer saknar möjlighet att behandlas som individer. Man skulle kunna önska att dessa personer var lika ivriga att försvara människor med utländsk bakgrunds rätt, att behandlas som individer i Sverige.
Anders Cardell
