När jag går mot tunnelbanan passerar jag kön utanför Migrationsverket i Sundbyberg. Jag åker till Rinkeby och när jag stiger av blir det lättare att andas. Tack gode Gud för att jag arbetar med lokaljournalistik.
Jag är så tacksam att jag inte bor i Moskva eller Mariupol, tacksam att jag inte behöver skriva artiklar om närmaste skyddsrum eller att det är slut på vattendunkar i affärerna. Mitt jobb är att fokusera på de lokala frågorna, vardagen som trots allt fortsätter. Det är fanimej ett privilegium.
I Järva fortsätter poliser och väktare att jaga dem som plankar på 179:an
Pandemin är äntligen på tillbakagång, men istället tvingas vi leva i skuggan av ett kärnvapenhot. Hela världen verkar galen. Klimatet håller på att ta kål på oss alla, men regeringen beslutar att ge varje bilist 1000 kronor eftersom bensinpriset höjs. Jag VET, glesbygden och vissa branscher måste få stöd. Men inte ALLA bilister väl? Kollektivtrafiken blir bara dyrare och dyrare och i Järva fortsätter poliser och väktare att jaga dem som plankar på 179:an. Det borde vara gratis att åka kollektivt. Gratis för alla, inte bara för flyktingar från Ukraina.