Ingen hade koll och ingen såg Rasmus Paludan. ”Har han åkt?” ”Ja, han har åkt.” ”Nej, han är där.” ”Är han kvar?”
Och alla ungdomar var nere på Kvarnbacka bollplan.
Husby centrum var till stora delar stängt redan strax före två på lördagseftermiddagen. Det var vackert väder och i vanliga fall brukar frukt- och grönsakshandlaren ha mycket göra. Men idag, då Rasmus Paludan skulle komma och hålla ett av sina ”valmöten”, var allt igenbommat.
När klockan närmade sig 17.30, tiden då Paludans mötestillstånd började gälla, samlades nyfikna utanför ICA. Polisen hade spärrat av hela parkeringsplatsen bakom affären. De hade parkerat två piketbussar så att ingen kunde se vad som hände ute på parkeringsplatsen. Bara de som bor i höghuset intill och har fönster åt det hållet, kunde se något. Några enstaka personer hade öppnat fönstret, men ingen verkade bry sig särskilt.
Blir det något bråk, så är det inte Husbyborna som drar igång det
Men oron för vad som kunde hända var påtaglig. Alla visste hur det hade slutat när han höll sina möten under påskhelgen. En kvinna kom ut från ICA och tittade bort mot folksamlingen.
– Jag har bott här i 27 år och jag känner inte igen någon av dem som står där, sade hon och nickade åt folksamlingen utanför affären.
– Blir det något bråk, så är det inte Husbyborna som drar igång det. Men det är vi som får skulden, sade hon och gick hemåt.
Stämningen var ändå tämligen god. En kvinna var upprörd och skrek något på arabiska, men andra kvinnor lugnade ner henne. Husbyrådet var där och delade ut sitt uttalande. Lokala politiker var på plats. Alla diskuterade med varandra. Föreningslivet hade mobiliserat och de lyckades bra.
Plötsligt small det till. Och en gång till.
– Det är bara smällare, ingen fara, sade en man lugnande.
Och ovanför fotbollsplanen hovrade polisens drönare
Barn och ungdomar var inte i centrum, de var nere på Kvarnbacka bollplan. Det blev 17 lag, uppdelade efter ålder, som spelade på två planer. Hundratals hamburgare och korvar grillades. Husby ungdomsgård delade ut glasstrutar. Turneringen hade fina priser. Och ovanför fotbollsplanen hovrade polisens drönare.
Det var gott om poliser överallt.
– Undrar om ens statsministern skulle fått samma skydd av polisen som den där idioten, sade Omar Sayed, en av dem från det lokala föreningslivet.
Poliserna som höll ställningen runt parkeringsplatsen var i uniform. Men väldigt många var civilt klädda. En blond välklippt man satt på en bänk utanför Folkets Husby och läste en pocketbok. Ungefär tio män, alla lite sportigt klädda, några i keps, gick med raska steg ner mot bollplanen när undertecknad var på väg upp mot tunnelbanan. En man som stod på loftgången på Edvard Griegsgången, tittade efter dem och sade med ett leende:
– De är poliser. Det syns lång väg.
Kerstin Gustafsson Figueroa
