Det är svårt att tänka sig Husby utan den varma och ödmjuka eldsjälen Gunnar Johansson, som ända sedan han och makan Sonja flyttade hit innan stadsdelen ens var färdigbyggd 1975 har personifierat Husbybornas kamp för rättvisa. Nyheten om att den 91-årige Gunnar i förra veckan avlidit har väckt oerhört starka reaktioner av både sorg, saknad, tacksamhet och vackra minnen bland alla som lärt känna honom, och de är många.
“Jämlikhet måste man ha som ett mål som människa”, sa han med en av sina många handskrivna affischer i handen efter vår uppvaktning när han fyllde 90.
Otaliga är de föreningar och lokala kampanjer som Gunnar varit engagerad i, som till exempel Byggnads under hela sitt långa arbetsliv som rörmokare, fotbollsklubben Vasalunds veteraner efter sin långa tid som fotbollsspelare där, den lokala hyresgästföreningen, PRO och dess engagerade måndagsklubb.
Men Gunnar var som sagt inte bara “föreningsmänniska” utan också alltid en aktivist redo för handling när det krävdes.
Gunnar spred en unik vi-känsla över alla gränser i Husby
“Badhus-Gunnar” kallades han av många efter att först och envisast av alla ha kämpat för ett badhus till Husby och tillsammans med unga Husbybor placerat ett badkar på den plats där det borde stå, ett projekt som till sist förverkligades med pengar från Stadshuset efter att vi vunnit en omröstning i Husby träff mot det konkurrerande förslaget om en inglasning av Husby Centrum. Det var också en strid som senare fick följas upp mot moderaternas försök att privatisera driften.
I Nätverket Järvas framtid, som vi först startade för att samordna den långvariga och till sist segerrika striden 2007-2008 mot extrema rivningar och lyxrenoveringar med demonstrationer, massor av stora och små möten och även ett Järva Sociala forum, var Gunnar från första stund en av de självklara aktivisterna.
Något som fortsatte med soppkök och namninsamling på gångbroarna mot försöken att riva dessa, som vi till sist vann, mot stängningen av landstingets vårdcentral i Husby, som vi förlorade, och tillsammans med Megafonen med en ockupation mot stängningen av Husby träff som inspirerade till det nya Folkets Husby.
I alla dessa och många andra aktiviteter spred och personifierade Gunnar en som jag och många med mig anser vara en unik vi-känsla av samhörighet över alla ålders- och etniska gränser i Husby, en särskild anda som fortfarande lever. Efter polisens dödsskjutning av en 69-årig man och de kravaller som därefter skakade Husby 2013 var Gunnar självklart en av Nätverkets Järvas framtids talare på det massmöte vi höll på torget, som bidrog till att lugna stämningarna, lyfta krav på ett allaktivitetshus i Dalhagsskolans då tomma lokaler och nätverkets initiativ till att bilda en mer proaktiv förening, Norra Järva Stadsdelsråd.
Han var en förebild för alla i sin omgivning
Även i kampanjerna för att bevara det gröna Järvafältet och protestera mot Förbifartsbygget deltog han. En utbyggd och avgiftsfri kollektivtrafik, inte nya motorvägar var vad Gunnar och vi ville ha. Det var en strid som vi nog förstod att vi inte skulle vinna men ändå ville markera mot.
En av våra senaste segrar där Gunnar aktivt deltog i kampen kom mot de huvudlösa planerna på en ny väg och bygget av en massa hus längs Husbys kant till Järvafältet, något som skulle ha förstört vår allra skönaste gröna oas där vi möter våren runt Husby gård.
I alla dessa och många många fler sammanhang var Gunnar den som med enkla och genomtänkta ord kunde sammanfatta vad så många kände. Men han var också mycket mer, en förebild för alla i sin omgivning. På gården var han den som höll hyresgästlokalen öppen och alla kunde prata med, vid Husby gård var han länge med och lagade onsdagssoppa. Otaliga är de han klivit av sin cykel för att lyssna på och prata med.
För en del barn och unga blev han nästan som en “reservpappa”. “Du räddade mitt liv” fick han höra av en ung pappa med ett litet barn som han först inte kände igen men som en dag kom fram och hälsade honom i Kista galleria.
Det borde döpas en gata eller ett torg efter honom i Husby
I de talrika hyllningarna på facebook efter hans död har Gunnar beskrivits som “en legend”, “en riktig förebild”, “en kämpe”, “en fantastisk eldsjäl”, “den evige aktivisten”, “en local hero”, “en som respekterade alla och alla respekterade”, “en av de personer som gjort Husby speciellt”, “en varm, medmänsklig, outröttlig kämpe för rättvisa”, “en som alltid funnits”, “en som aldrig gav upp”, “ett verkligt föredöme vad gäller självklar vi-känsla, solidaritet och tro på människan, rättvisa och jämlikhet. Må vi andra fortsätta i samma anda!”.
“Det borde döpas en gata eller ett torg efter honom i Husby! Han har `alltid´ funnits och personifierade Husby för mig”, lyder ett förslag i facebookflödet som jag hoppas kan få brett stöd.
Gunnar Johansson sörjs så klart allra närmast av sin fru Sonja, som länge jobbade på Folktandvården i Husby, och fyra barn. “Framför allt var han den bästa och finaste pappa man kan tänka sig”, skriver en stolt dotter.
Arne Johansson
