”Frånvarande pappor är en riskfaktor”

Under hösten har en serie av föreläsningar hållits på olika bibliotek i Stockholms stad under temat ”Män, manlighet och mansnormer”. På den tredje och avslutande delen föreläste Rinkebybördiga Alexandra Pascalidou på Kista bibliotek med utgångspunkt från hennes senaste bok Var är papporna? (Mondial 2023).

– Under alla år när jag jobbade med boken om mammor fick jag frågan, ”men var är papporna då?”, inledde hon.

Alexandra berättade först om varför boken Mammorna (Atlas 2018) var så viktig, rent journalistiskt.
– Jag ser det som min uppgift att lyfta de röster som ej får plats i majoritetsberättelserna.

Annons:

Genom att visa en bild på skärmen av ”världens mest kända morsa”, Maria, förklarade hon hur arbetet med både boken om mammorna och sedan papporna började. Att det patriarkala samhällets historieskrivning har utelämnat mammornas röster. Sedan tar hon exempel från sitt eget liv som uppvuxen i förorten på 1980-talet, där hon och andras erfarenheter inte räknades utanför miljonprogrammet. Hon ställde sig frågan hur hon skulle kunna humanisera de röster som ej hörs i en avhumaniserande tid, och kom fram till att mammorna är de som vet allt om våldet.

Sedan visar hon en bild på ”Fader vår”, en pappa som är där ”men inte riktigt där”. Att den frånvarande pappan blivit en accepterad del av det patriarkala systemet i tusentals år. Hon berättar om sin egen pappa, som alltid visade en hård machostil och var jättesocial bland folk, men aldrig var där för henne som ung. Samt att samhället på senare år älskar att kapitalisera på true fiction, men samtidigt fördömer de unga män som kapitaliserar på samma verklighet genom sin musik.

Hon tog också andra exempel, med referens till Strindbergs syn på manlighet, samt om Kumlaanstaltens chef Jacques Mwepu som berättat att det aldrig hänt att en pappa har ringt till de intagna. Det är alltid mammorna.

Ett citat från och en bild på motivationsföreläsaren Khalil Osiris framhöll att världen blir tryggare för kvinnor och barn för varje man som tar ställning emot våld i nära relationer. Hennes uppmaning och vilja med föreläsningen var att männen ska ta över de här frågorna eftersom ”män lyssnar på män”.
– Männen är inte bara en del av problemet, de är också en del av lösningen.

Efter Alexandras föreläsning hölls ett panelsamtal lett av bibliotekarie Patrik Schylström, där även William Corsi från organisationen Män deltog. De pratade om papparollen, hur William vid sin separation upplevde att han hade ett behov av att prata med andra pappor om sina känslor, och kom i kontakt med Mäns pappagrupper. William Corsi berättade att han tyvärr kände igen berättelserna som Alexandra beskrev.
– Män mår dåligt, men pratar inte om känslor. Män har också svårt att be om hjälp, sade han.

– Det finns tydlig forskning. Frånvarande pappor är en riskfaktor, sade Alexandra om varför det är viktigt att lyfta just pappornas roll på samhällsnivå, vilket organisationen Män gör.
– På senare år, med Adriana som exempel, har jag lagt märke till att man skuldbelägger allt oftare, vad föräldrarna gör. Man individualiserar orsakerna till våldet och därför är svaret att titta på föräldrarna journalistiskt, hur ser förutsättningarna ut?

Mot slutet av samtalet öppnades upp för publikfrågor, om hur medborgarna ska orka hjälpa de unga i dag att få det bättre. I jämförelse med situationen på 1980- och 1990-talet kostar meningsfulla aktiviteter nu.
– Vi måste bygga upp det här välfärdssamhället, sade Alexandra.
– Alla måste börja nu, med oss. Nummer ett är genom att kolla på beteende, vad vi gör och sedan göra oss mer pålästa så att vi inte blir manipulerade. Det handlar om långsiktiga investeringar. Det kan också vara genom konst och sport, sade William Corsi.
– Anmäl om det händer något! Ett stort problem i Sverige är att folk inte anmäler problem, det behövs för statistiken, konstaterade Alexandra Pascalidou.

David Johansson