När jag senaste handlade i Rinkeby matcenter, var det en man som nickade och log mot mig. Jag kände inte igen honom, men nickade tillbaka, rädd att vara glömsk och verka oartig. Sedan kom han fram till mig, nöp i sjalen som jag bär runt halsen, och sade ”tack”.
Sjalen, som jag bär sedan flera år tillbaka under vinterhalvåret, har jag fått av Gharib. Han föddes under nakba, den stora folkfördrivningen av palestinier när staten Israel grundades 1948.
I år skulle han ha fyllt 75
Gharib var gift med en av mina bästa vänner och levde i Norrbotten i flera decennier. Han hade varit aktiv i al-Fatah och arbetade en tid nära Yassir Arafat. På äldre dagar blev han mer troende, sökte sig till moskén och bönen. Gharibs hjärta slutade helt oväntat att slå när han var med sin svåger på älgjakt. I år skulle han ha fyllt 75.
Min palestinasjal runt halsen blir idag ett statement, mer än någonsin. Betyder det att jag stödjer Hamas, en organisation som startades med pengar från Israel för att splittra PLO? Nej, det gör det inte. Jag stöder ett Palestina fritt från ockupation.
Kerstin Gustafsson Figueroa
