bild på graffitivägg bredvid en motorväg i förorten

Den senaste tiden har olika debatter och politiska utspel om svenska språkets framtid blossat upp och en del ser förortssvenskans utbredning som tecken på förfall. Att behärska två dialekter, som ortensvenska och standardsvenska, kan dock enligt språkforskaren Nathan Young vara en tillgång.

I ett inslag på Svt berättar han om sin forskning kring hur vi talar och språkets förändring. Som exempel tar han förortssvenska och dess inflytande på dagens standardsvenska.

Just nu studerar han exempelvis ortensvenskans uttryck hos 80- och 90-talister på Youtube. Ett av forskningsrönen tyder på att staccato-rytmen i förortssvenska gör standardsvenskan mer ryckig än dess vanligtvis rytmiskt kontrastfulla språkmelodi. I framtiden kanske vi ser ännu mer inverkan, men att ortensvenska skulle vara ett hot håller han inte med om.

Annons:
Annons:

– Är en guldkedja ett hot mot en slips eller är Stone Island ett hot mot Acne? Jag förstår att bildade människor inte gillar proletära praktiker. Det är ju urgammalt och avspeglar olika symboliska valutor, säger han i klippet.

Han drar även historiska paralleller kring diskussioner om språkets utveckling i Sverige. Vid urbaniseringen på 1800-talet ansågs exempelvis söderslang, som först pratades av en växande arbetarklass, vara ett hot. I dag använder till och med kungen så kallat Stockholms-E.

Ändå anser Nathan Young att standardsvenskt uttal borde läras ut i alla landets grundskolor. Det kan behövas i vissa högstatusjobb.

– Om man besitter en lågstatussociolekt som förortssvenskan så vore det ytterst gynnsamt att behärska standardspråket vid sidan av. Det är för att ge elever fler möjligheter.

Print Friendly, PDF & Email