När Fatma Dridi började jobba på Yalla var hennes son tolv år gammal och hennes liv kaos. Fyra år senare lagar hon 1000 falafflar till grundskolebarn och har hittat sin plats i det svenska samhället. Med anledning av mors dag har vi besökt Café Yalla i Rinkeby. Här står integration av utlandsfödda mammor på menyn- en stärkande rätt för hela familjen.
Det är strax innan lunch och dörren till Café Yalla i Rinkeby står inte bara öppen för hungriga lunchgäster, som är sugna på att göra gott genom att äta gott. Yallas dörrar är öppna för utlandsfödda kvinnor som tidigare haft det svårt att komma in på arbetsmarknaden och in i samhället. Genom arbets- och språkträning hjälper Yalla kvinnorna att bli självständiga, att hitta arbete och därigenom sin personliga plats i samhället.
Medan förberedelser inför lunchen är i full gång i köket sitter, Abby Afriyie vid ett blå-vitt mosaikbord i matsalen och jobbar med sin dator. Hon är handledare för de arbetstränande kvinnorna och har suttit i Yallas styrelse sedan 2020. Även om det endast är medelålders kvinnor som rör runt i kastruller och hackar grönsaker i köket bakom henne, menar hon att Yalla finns för hela områdets välmående.
Yalla erbjuder mer än bara möjligheten att arbetsträna och jobba.
– Vi jobbar ju med mammorna, som är oftast de som integreras sist när en hel familj kommer. Fokuset att kvinnan, mamman i familjen ska in i ett sammanhang är en viktigt bit i integrationen som gynnar hela familjen. Ju fler det är i hushållet som har ett jobb, desto mer lär sig barnet om vikten att ha ett jobb, säger Afriyie.
Yalla erbjuder mer än bara möjligheten att arbetsträna och jobba. En trappa upp är det ett Språkcafé. En grupp kvinnor sitter runt ett bord och pratar om det svenska valet. Två svenskfödda kvinnor har målat upp hur röstlapparna ser ut och förklarar hur valet fungerar.
– Jag ska rösta! Men jag säger inte vad jag ska rösta, säger en av deltagarna.
Alltid på Yalla: Fatmas Falafel, står det på menyn. Men Fatma Dridi, en av mammorna och uppfinnaren av Yallas signature dish står inte i köket i Rinkeby idag.
Hon befinner sig 20 bussminuter ifrån Rinkeby, i köket på en grundskola i Husby. Där häller hon upp en kopp kaffe och slår sig ner vid ett bord, i den numera tomma matsalen. Lunchen är precis över och Fatma Dridi har igen fyllt magarna på 180 barn och 30 vuxna. Första gången gjorde hon det för två månader sedan, när skolan bjöd henne till att laga falafel till barnen. På hennes mobiltelefon visar hon en video där hon mixar 30 kilo kikärtor i en stor kastrull på skolkökets golv.
Kaos. Kaos. Kaos. Jag vill inte komma ihåg
– Det blev 1000 falafel. Jag blev jätteorolig eftersom barnen jag kände från innan gillar inte falafel, och jag trodde att det skulle vara kvar jättemycket. Men barnen kom fram och tillbaka, och tog mer. De tycker att det är jättegott, jättecrispy.
Fatma Dridis ögon lyser när hon pratar om sitt jobb som hon fick efter att hon hade arbetstränat och sedan jobbat på Yalla i fyra år. Yalla känns som hemma och jobbet betyder mycket för henne. Innan hon gick in i det ljusa caféet i Rinkeby för första gången kändes det nämligen ganska mörkt när hon tänkte på framtiden. Hennes liv var då:
– Kaos. Kaos. Kaos. Jag vill inte komma ihåg. Jag var arbetslös, jag hade soc. Jag har haft praktik, efter praktik, efter praktik och till sist exploderade jag. Jag sa nej, nej, nej, nej. Jag ville jobba, jag kämpade, men jag kände mig som handikappad och blev jätteledsen. Jag har varit deprimerad i två år, säger Fatma Dridi.
Jag önskar att ni ska ta hand om mammorna
Tack vare den dagen, där någon på jobbtorget föreslog att hon skulle testa att arbetsträna på Yalla, är Fatma Dridi glad idag. Hon har kontroll över skolkökets kastruller, barnen som ibland är kaxiga och över sitt liv. Det finns bara en sak som gör henne ledsen ibland.
– Jag har en son som är 16 år. Vi älskar varandra men vi saknar varandra eftersom jag är här hela dagen. Han är stolt över mig. När han ser mig på Instagram säger han: ”Shit, mamma, du är en stjärna.”
Till mors dag önskar Fatma Dridi sig något för alla mammor i Rinkeby:
– Jag önskar att de ska ha ett bra liv, att de är glada, att de trivs. Jag önskar att ni ungdomar kan diska, städa, laga riktig mat själv, inte den där snabbmaten. Jag önskar att ni ska ta hand om mammorna.
Marie Walter
Fatma Dridi
