Plötsligt rullar en husvagn in på Tenstagången. En lång rad sjuksystrar börjar möblera torget; ett bord med stolar, en stor säng och en lång rad med små madrasser
– Vi är BUS, Barnens Underjordiska Scen, en teater som funnits i 25 år.
Syster Elisa berättar lite om teatern, som är en fast scen på Bondegatan i Stockholm. Det är en publikägd verksamhet, som har varit statligt och kommunalt finansierad, men under det senaste decenniet har stödet försvunnit.
– Det har varit en långsam strypning, men vi har så många volontärer, barn och föräldrar som är så engagerade, att vi fortsätter ändå.
Syster Elisa ursäktar sig, hon måste hjälpa sina systrar att möblera till föreställningen Drömkalas, som är en överraskningsteaterlek för alla barn mellan 0 till 100 år.
En äldre herre leker med och låter sig bäddas ner i den stora sängen. En mamma sätter sig med sitt lilla barn på madrasserna, en pappa lånar ett stetoskop och lyssnar på sin sons hjärta.
I början är det dåligt med publik, regnet hänger i luften och det blåser friskt. Men systrarna kämpar på och så väntar de ju på cirkusen. Plötsligt ljuder en telefonsignal genom centrum. Det ringer.
– Det är cirkusen!
Och cirkusen kommer verkligen. Nu har publiken flerdubblats och många nyfikna väntar. Ännu en husvagn rullar in längs Tenstagången. Ut kommer en herre i käpp och hatt, Chäpplin, och med sig har han någon som ser ut som en gorilla och en dam som delar ut röda clownnäsor.
Tyllkjolar, hattar och röda näsor lånas ut till unga och gamla. En lång lina rullas ut på marken och en ballerina delar ut parasoll.
– Det är inte svårt att gå på lina, prova själv!
Och många är det som deltar, unga tjejer sätter på sig lösnäsa, barnen provar hattar och kjolar. Stämningen är god, skratten studsar mellan husen och ingen tänker längre på att hösten verkar vara här.
Kerstin Gustafsson Figueroa
