”Enda gången jag kände mig fri var när jag skrev”

Boken Yani var ämnet när en grupp unga läsambassadörer samtalade med den Augustprisnominerade författaren Nora Khalil.
– Jag var alltid den blyga, introverta tjejen, som aldrig hördes eller syntes. Enda gången jag kände mig fri var när jag skrev.

Nora Khalil fick många frågor från panelen om hur det kom sig att hon började skriva. – Allt började på gymnasiet, jag hade valt ekonomiprogrammet, för att alla sagt att där får man jobb. Men jag hade jättetråkigt. Jag hamnade i en klass där folk ville bli entreprenörer och miljonärer, något jag själv aldrig hade längtat efter.

Då började hon skriva anteckningar i sin mobil. Hon skrev poesi, deltog i Ortens Bästa Poet, och fick bekräftelse på att hon var bra.
– Sedan började jag på universitetet och läste till lärare, fast jag egentligen inte ville bli lärare. Men när jag tagit min examen var jag tvungen att börja söka jobb. Jag kunde tjäna dubbelt så mycket, som mina föräldrar, jag kände att jag måste.

Så hon började söka lärarjobb.
– Men jag skrev medvetet dåliga brev, jag hoppades att ingen ville ha mig, och det var det ingen som ville heller.

Nora Khalil sökte sedan till skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola och kom in. Första uppdraget var att skriva en dialog.
– Det hade jag aldrig gjort, så jag tänkte att jag nog skulle vara tvungen att hoppa av. Men så hörde jag tre killar snacka på tåget, tre typiska ortengrabbar, och jag hittade på en dialog utifrån från dem.

När hennes text skulle diskuteras var det en svensk medelålders man, som kände sig utanför eftersom han inte förstod det Nora skrivit på slang.
– Om han inte förstod vad jag skrev, hur ska då alla ortenbarn känna när de läser andras böcker? Hans kommentar blev mitt bränsle att fortsätta skriva så.

Nora Khalil, som under hela sin uppväxt fått höra att hon inte ”kan prata”, talade underhållande och avspänt om sitt skrivande, om förväntningar och vad framgångarna med Yani betytt.
– Jag är glad att jag fått visa en nyanserad bild av orten. Många lärare berättar att Yani är den första boken som deras elever har läst av sig själva. Jag är stolt över att Yani har blivit en del av litteraturen.

Kerstin Gustafsson Figueroa