Den här veckan hölls sista omgången i kursen TMO, traumamedveten omsorg, som stadsdelsförvaltningen anordnat i Tensta i samarbete med Rädda Barnen.
– Det har varit så bra. Den här kursen hjälpte mig mycket, sade Sarah Bargadle, en av deltagarna.

Det var under ett möte mellan föräldrar och stadsdelsdirektören, i samband med någon av skjutningarna i Tensta, som frågan om hjälp att bearbeta trauma kom upp. Sarah Bargadle beskriver hur hon blev sjuk av oron.
– Efter allt elände med alla skjutningar såg jag mig omkring när jag gick utomhus. Jag känner alla ungdomar som skjutits. Vi sade till stadsdelsdirektören att vi behöver hjälp, vi kan inte bara gå hemma. Det skulle vara bra om vi fick en kurs och vi fick det.

Helena Ljessnoi och Sanna Elmquist, legitimerade psykoterapeuter och utbildare på Rädda Barnen, drog igång kursen i oktober förra året. Initiativet kom från stadsdelsförvaltningen, som hade haft en liknande grundutbildning i TMO. Då kom frågan upp om att erbjuda även civilsamhället den här utbildningen. Sammanlagt vid sex tillfällen har mellan 20-25 representanter för det lokala föreningslivet deltagit i kursen.

Annons:

Vad är då TMO?

– Det är ett utbildningsmaterial där man får en grundläggande kunskap hur trauma påverkar barn och ungas utveckling. Man får också kunskap i hur man kan vara en viktig vuxen, säger Sanna Elmquist.

Helena Ljessnoi fortsätter:
– TMO har funnits i Sverige sedan 2015, men är en metod som utvecklats tidigare av två australiensiska psykologer.

Istället för att fråga ’vad är det för fel på dig?’, så ska man fråga ’vad har du varit med om?’

I samband med flyktingkrisen 2015 var det många ensamma barn som kom och de som tog emot dem märkte att de hade liten kunskap om vilka behov de här barnen har.

– Vad är trauma? Vad kan det ge för uttryck? Hur påverkar det beteende och reaktioner, och hjärnans utveckling? Vi diskuterar vad det är man behöver, med fokus på trygghet och relationer, säger Helena Ljessnoi.

Olika strategier utvecklas för hur man hanterar inre och yttre stress. En del barn håller vuxna på avstånd, och måste läras om. Finns trygga vuxna från start är sannolikheten större att det går bra även om barnet varit med om något hemskt. Istället för att fråga ”vad är det för fel på dig?”, så ska man fråga ”vad har du varit med om?”

Både Helena Ljessnoi och Sanna Elmquist tycker att diskussionerna under kursen varit väldigt intressanta.

– Vi har haft superfina diskussioner, både utifrån materialet men också utifrån deltagarnas egna erfarenheter, säger Sanna Elmquist.

Många upplevde empatitrötthet och ställde frågan ”hur kan jag ta hand om mig?” och ”vilket stöd kan jag få av min förening?”.

– I diskussionerna har man riktigt märkt hur engagerade människor är i sina barns utveckling. Ett enormt engagemang och en lust att ta till sig nya saker, säger Helena Ljessnoi.

Just det här att man som vuxen inte ska vara för snabb att döma

Magda Abdallah har varit verksam i föreningen för svensk-eritreanska muslimer i Tensta sedan slutet av 1980-talet. Hon tycker att kursen varit givande.
– Den gav perspektiv och tankar kring människor som behöver hjälp och hur trauma kan yttra sig bland barn och tonåringar. I vår verksamhet är det värdefullt, vi har barn från flera länder, från Syrien, Uzbekistan, Bangladesh, Somalia och Eritrea.

Hon tycker att hon kan ha användning för kunskaperna på flera sätt.
– Just det här att man som vuxen inte ska vara för snabb att döma. Man kan inte tolka allt från situationen här och nu, det kan vara något annat som orsakar varför unga reagerar som de gör. Det är viktigt att vara lyhörd. Jag tycker kursen gav mig verktyg som jag får användning av både i föreningen och i mitt yrke.

Ramadan Idris, även han från Svenska eritreanska muslimer i Stockholm, var också nöjd med kursen.
– Det har varit användbart för de utmaningar vi möter i vårt arbete. Det har varit en bra möjlighet för oss att lära oss mer om dessa frågor och mycket givande. Jag har daglig kontakt med både ungdomar och deras familjer. Jag har själv egna barn, och har användning av de vi diskuterat både privat och i föreningslivet.

Jag tror det beror på att vi har en kvinna som stadsdelsdirektör

Sarah Bargadle, från Hawo-Tako somaliska kvinnoförening, konstaterar att kursen har varit uppskattad.

– Ja, det var värdefullt. I 30 år har jag bott här i Tensta, och haft många synpunkter på hur saker och ting sköts, men den här gången var det verkligen bra. Jag tror det beror på att vi har en kvinna som stadsdelsdirektör nu, det blir skillnad, säger Sarah Bargadle.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Två kvinnor framför en bildskärm.
Helena Ljessnoi och Sanna Elmquist från Rädda Barnen.
Print Friendly, PDF & Email