När författaren Lina Kumlin skrev på förlagets hemsida att hon blivit inspirerad av Per Anders Fogelströms böcker i serien om Mina drömmars stad, blev jag nervös. Hur vågade hon? Vem kan tro att det går att skriva något som liknar den klassiska romansvit som präglade mina tonår?
Men ansatsen är god, viljan att låta ett kollektiv av röster skildra ett Stockholm av idag, en stad där klassklyftorna ökar och olika grupper ställs mot varandra.
Staden. I råttans år utspelar sig växelvis i Husby, Sollentuna och i innerstaden de första sex månaderna pandemins år 2020. Det fick mig först att skjuta upp läsningen, orkade jag verkligen läsa om alla historier som präglade pandemin? Men de korta notiserna i början av varje kapitel som rapporterar antal insjuknade, nya restriktioner och dödsfall ger en känsla av autenticitet.
Lina Kumlin bodde själv i Husby under en kort tid i början av 2000-talet och en del av hennes roman bygger på verkliga händelser. Två historier som återges i boken bygger på artiklar från Nyhetsbyrån Järva. Författaren skrev ett personligt brev till oss på Nyhetsbyrån Järva, berättade det och tackade för att vi ger en mer nyanserad bild av orten. Det känns hedrande att vår rapportering återspeglas i litteraturen.
”Tack alla ni som kämpar för ett bättre samhälle – den här boken är till er.” Så skriver Lina Kumin på romanens försättsblad. Sedan följer ett uppslag med persongalleri, och det är bra, det händer några gånger att jag måste bläddra tillbaka och kolla vem som är vem.
Yoselin Garcia Hernandez är romanens huvudperson, hon bor med sin ensamstående mamma Marisa i Husby. Hennes pappa Jonas är omgift, har ny familj och bor på Kungsholmen. Yoselins bästa kompis är Amal, och Amals familj spelar en viktig roll i romanen. Lilly Eriksson är en annan av romanens viktiga personer, hon är en äldre dam som bor i Sollentuna. Lillys och Yoselins vägar korsas eftersom Yoselin jobbar extra på en bensinmack i Sollentuna.
Det känns bra att läsa om möten i Folkets Husby
Det känns bra att läsa om möten i Folkets Husby och om BLM:s stora demonstration inne på Sergels torg, som omväxling till all litteratur som utspelar sig i London, Lund eller på Södermalm. Skönt att för en gångs skull läsa om en somalisk kille, som varken är gangster eller islamist, utan en vanlig grabb som studerar, går till moskén och har kärleksbekymmer, som vilken annan ung människa som helst. Utan att bli för övertydlig beskriver hon de klasskillnader som finns mellan tjejerna från orten och dem från innerstan.
Bomben som blåste ut flera lägenheter i Kista, tidigt i januari 2020 finns med. En skjutning äger rum i romanen, i Sollentuna den 6 februari, och då skedde verkligen en skjutning, just där. Men författaren håller sig till norra Järva, så skjutningen på andra sidan motorvägen behöver jag inte påminnas om.
Lever boken upp till Mina drömmars stad? Nej, men vilka böcker gör det? Lina Kumlin lyckas väl med sina intentioner, tycker jag. Hennes språk är rent och enkelt, det är i min värld beröm, och jag vill veta hur det går. Det händer inte alltid.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Staden. I råttans år.
