Detta är del två av sommarföljetongen, Evin Ahmads ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”. På skolan tjafsar killarna om att tjejer inte kan spela fotboll. Utom André, som skiter i vem du är.
Sol och falska rayban från Alanya. En mamma ropar från balkongen att det är dags för mat.
Semret, Vian & jag. Vi brukade alltid säga att vi var systrar när folk frågade oss. Även om folk inte gick på det så brydde vi oss inte. Vi hade gått i samma skola, klass, dagis, fritids. Vi var fastklistrade med varandra, olika men tillsammans; en jävligt bra trio.
Semret var den hårda och tuffa av oss. Kort, spinkig, liten och riktigt grov i munnen, impulsiv och hamnade alltid i tjafs. Men det bästa med Semret var att hon alltid backade upp mig och Vian om nåt var knas:
Vad sa du? Ville han inte låna ut sitt sudd? Lyssna peka ut den här horungen nu så jag kan gå och slå sönder honom. Var det han? Lyssna din fräkniga lilla tönt, låna ut ditt sudd nu innan jag knullar dig!
Vian var den lugna och snälla av oss. Skötte sig alltid i skolan, hade toppbetyg. Alla föräldrar älskade henne.
Men snälla mamma, alla ska gå på den här festen förutom jag!
Ja, men jag vill inte att du går på fest, okej?
Men varför … Vian kommer ju!
Kommer Vian? Ja men det är väl klart att du ska på fest med Vian! Gå och knacka på hos Jamila och fråga om du får låna deras SL-kort och om din pappa frågar säg inte att det var jag som skickade dig.
Jag var varken bråkmakaren eller den lugna.
För det mesta ville jag bara vara sams med alla och spela fotboll.
Jag var tjejen som blev vald först av alla på gympalektionerna när man skulle välja lag.
Var det någonting jag hatade var det när grabbarna skulle ge oss ”förmåner” bara för att vi var tjejer.
Eeeey, ni får leda med 4–0 det är lugnt, ni är ändå guzzar, eller hur grabbar?
eller:
Klara, färdiga gå!
Va fan gör du?
Vadå? Jag tänkte bara ge dig lite försprång, ni tjejer är inte lika snabba som oss killar ju?
En som inte var sån var André
Och fy fan vad dom skämdes när man vann över dom, som en gång när Joel och jag körde klockan och jag kickar bollen flera gånger än honom och vinner och han helt plötsligt börjar skylla på att hans mjukisbyxor ”inte sitter rätt”.
Mammas död det är nåt knas med dom här byxorna, dom e cok stela! Kolla känn, jag ber dig känn på dom? Ser du? Hur fan ska jag kunna kicka en boll med dom här byxorna? Mina knän kommer bara upp hit. Passa mig? Ser du?! Annars jag skulle spikat ha vunnit!
Men en som inte var sån var André.
Han sket i om du var kille, tjej eller elefant.
Han ville spela fotboll med den som ville spela fotboll, och när grabbarna höll på sådär, backade han alltid upp mig:
Lyssna bror, du är SÄMST! Har du sett hur hon dribblar eller? Du kan inte ens ta emot en boll mannen.
Varje gång vi skulle välja lagkamrater så valde han mig först och jag honom. Dom som var nya i Nystad och inte kände oss tyckte att det var skitskumt att han valde en tjej först av alla och inte en kille. Men när dom skrattade och var kaxiga så sa vi inget.
Vi var kaxiga på planen istället.
Och efter varje fotbollsmatch som vi vann höll vi bara armarna om varandra och sa kyligt: ”Bra kämpat.”
Alla visste att André skulle bli fotbollsproffs, man bara vet det om vissa.
Att dom är födda för att göra något större.
Fattigt schampo och torr hårbotten. En pappa gör sig redo för jobbet. Kaffet står kvar och blir kallt.
Första gången jag och André slogs
Första gången jag och André slogs var när vi gick i sjuan. Det var ett gäng som hade samlats i uppehållsrummet under rasten. Någon hade köpt en godispåse som alla tog ifrån.
Sen kom det:
Är ni två ihop eller?
Det var många som trodde det, jag menar det var inte möjligt för en tjej och en kille att vara så mycket med varandra utan att vara ihop. Men sanningen var den att varken jag eller André hade något intresse för sånt. Typ att vara ihop med någon och så.
Men det här var första gången någon ställde frågan rakt ut.
Med henne? Är du dum? Kolla på henne, hon ser ju ut som en kille.
Alla i uppehållsrummet skrattade, även jag. Det var en av få gånger jag såg honom falla för grupptrycket. Men jag klandrar honom inte. Vi var ju snorungar.
Efter det duckade jag alla samtal från honom och hälsade knappt på honom i skolan.’
När vi spelade match på gården såg jag till att fucka upp spelet för oss.
Vi låg under med ett mål. André kämpade och slet på mitten, jag joggade runt. Ansträngde mig knappt. Flera gånger vann han bollen och slog dom där magiska passarna i djupet, men till hans förvåning fanns jag inte där för att ta emot dom. Istället för att dra mig upp i banan så gick jag ner i mitten för att hämta boll, och gjorde honom frustrerad, för mitten var hans område, jag hade inget där att göra, och dom bollar som skulle gå till honom tog jag istället.
Två gånger dribblade han sig loss på kanten och slog in bollen till mig, jag behövde bara sätta pannan till för att det skulle bli mål, vi hade gjort det hundra gånger förut, men den här gången valde jag att ducka och lät den flyga förbi. Vi förlorade den matchen.
En dag ska jag bygga ett slott av pengar är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publicerats med ett avsnitt varannan dag. Boken är skriven av Evin Ahmad och utgiven på Natur & kultur 2017.
