“Om en författare och hans verk kan man åtminstone veta detta: de båda vandrar tillsammans i den mest perfekta spirallabyrint man kan föreställa sig; en lång cirkulär bana där deras mål och ursprung smälter samman: ensamheten.”
Så inleds Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr. En roman som egentligen är helt omöjlig att recensera på ett rättvist sätt. Det är inte en bok utan många. Både vad det gäller de olika historierna som rör sig i tid och över världen, men även stilistiskt: Dagboksformen, med meningar som är flera sidor långa, som nedskrivna direkt ur huvudet i ett aldrig sinande flöde. Formuleringar om historia, religion, politik och filosofi ur olika människors perspektiv i olika tidsepoker och på olika kontinenter. Brev som man hoppas ska ge svar på alla de frågor man har som läsare.
När jag ska beskriva den är ordet som kommer till mig “ordrik”. Ibland har jag varit tvungen att bläddra tillbaka flera sidor, för att hitta brytpunkten där den personen vars historia jag trodde att jag läste slutade att berätta, och nästa person, i en annan tid och på en annan plats, tog vid med sin historia. Språket är i vissa stycken otroligt poetiskt. Ämnena som behandlas är tunga. Rasism, kolonialism, situationen för afrikanska migranter förr och i nutid. Boken har en del mörker men är också ohejdat rolig ibland.
Ni kommer att dö för Frankrike. Och bli bortglömda
Grundhistorien är om den unge författaren Diégane Latyr Faye från Senegal som blir besatt av en roman “Omänsklighetens labyrint” skriven på 1930-talet. Även den författaren, T.C Elimanes, föddes i Senegal. Hans far hade fått studera i “de vitas skola” i hemlandet och hade sedan stridit och stupat för Frankrike under första världskriget.
När han hade tagit värvning och berättade för sin fru att han skulle åka ut i kriget menade han att “Frankrike kommer att segra snabbt med hjälp av sina afrikanska söner och bröder.” Hon svarade: “Söner? Bröder? Nej: ni är deras slavar. Ni kommer att dö för Frankrike. Och bli bortglömda.”
Trots mammans avoghet mot Frankrike, lät hon ändå sonen få studera i den katolska skolan, och så småningom flyttade han till Paris för att gå på universitetet.
Elimanes ger 1932 ut en roman som till en början väcker stor förundran i Europa och prisas av de intellektuella. Så småningom anklagas han för att ha plagierat andra stora författare, och försvinner spårlöst från den litterära scenen. Alla exemplar av boken förstörs, och även förlaget som givit ut den svartmålas. Många före Diégane har förgäves sökt svaret på vart Elimanes tog vägen.
I sitt sökande träffar Diégane den kvinnliga författaren Siga D, som visar sig vara kusin till Elimanes, och som har en hel del att berätta om honom, hans liv, sitt eget liv och författarskap.
Romanen är en hyllning till litteraturens kraft, men har också ett starkt socialt och politiskt engagemang
Förutom själva ramberättelsen, med mysteriet med den försvunne författaren är hela romanen en hyllning till litteraturens kraft, men har också ett starkt socialt och politiskt engagemang.
Det är tvära kast mellan filosofiska samtal, politiska manifestationer och afrikansk mysticism. Det är tydligt att författaren pekar på strukturell rasism och problemen med de franska kolonisatörerna, men utan att det för den skull känns som pekpinnar. Snarare uppmuntras läsaren att själv fundera några extra varv på dessa frågor och hur nutida problem hänger samman med Europas och Afrikas gemensamma historia från 1800-talet och fram till idag.
Annika Skarf
Mohamed Mbougar Sarr är född 1990 i Dakar i Senegal där han också växte upp och fortfarande bor. Han har studerat litteratur och filosofi i Frankrike. 2021 fick han som första afrikan boende i Afrika Frankrikes mest prestigefyllda litterära pris, Goncourtpriset, för sin fjärde bok “Fördolt är minnet av människan”.
