Så var det äntligen dags. Rinkeby Bokfestival öppnade sina dörrar och in strömmade publiken. När stora salen var fullsatt, sänktes musiken och kvällens konferencier, Basar Gerecci, tog plats på scen.
– Ikväll firar vi att bokfestivalen är tillbaka i Rinkeby, vi firar läsandet och litteraturen och att ni är här för att fira med oss. Varmt, varmt välkomna.
Basar Gerecci inledde med att presentera två personer, som är initiativtagare till festivalen och gjort den möjlig, Fardosa Omar, verksamhetschef för Rinkeby Folkets Hus, och Carl Hamilton, ordförande i Rinkeby Folkets Hus förening.
– Vi är realister, men vi tror på språkets magi, på fantasi och poesi. Vi tror på magisk realism, för oss är varje bok en inbjudan till fest, sade Fardosa Omar.
Carl Hamilton berättade hur resonemanget i styrelsen för Folkets Hus hade låtit.
– Vi måste visa vad Rinkeby kan, vi måste visa varför vi älskar Rinkeby och varför vi älskar böcker. Men vi ville inte ha en bokmässa, utan en bokfest.
Hamilton hänvisade till Sorin Masifi och Maria Bodin, de två som under flera månader planerat och arrangerat bokfestivalen. Sorin hade från början varit noga med att festivalen inte bara skulle ha ”det svenska” och inte heller bara ”Invandrarsverige”.
– Vi ska ha både ock, vi ska ha fusion, något nytt
Maria tänkte på alla barn som deltar i läxhjälpen och alla som lånar böcker.
– Vi kan inte ha läslust utan författare, barnen måste få träffa riktiga författare, sade hon. Vi måste jobba tillsammans med biblioteket och så fick det bli, sade Carl Hamilton.
Kulturminister Parisa Liljestrand tog sedan över scenen.
– Det gör mig glad och väldigt hedrad att jag får vara här och inviga festivalen. Kulturen är en omvälvande kraft, den kan få saker och ting att ändra riktning, den kan i grunden förändra ett land, en stadsdel, ett människoliv.
Kulturminister berättade om sina egna erfarenheter, som kommen till Sverige som treåring.
– Precis som många barn här i Rinkeby så hittade jag till det kommunala biblioteket i Vallentuna och det kom att spela en helt central roll för den som jag skulle bli. Genom böcker och berättelser fick jag nycklarna till en gemenskap, jag fick ett språk och därmed också en röst. Jag fick möjlighet att göra det nya landet till mitt hem.
Efter en knapp timme bjöds Khadija Mohamud upp på scenen. Mamman från Rinkeby som blivit kändis genom sin blogg Khadijas Kitchen och som kokboksförfattare. Nu skulle alla bjudas på mat, lagade efter Khadijas recept, av husets egen köksmästare Amran Jusuf.
Det behövdes en timme för matpaus, kön ringlade långsamt. Men punktligt kallade Basar Gerecci in publiken igen och salen fylldes till sista plats.
Då var det dags för poesi. Salen släcktes ned, tystnaden lade sig, och Yusuf Hussein, syntes i en spotlight. Hans budskap var att demokratisera konsten och gör den tillgänglig för alla.
– Låt inte främmande namn och bakåtvända kepsar skrämma dig, i källare och trappuppgångar fostras en ny generation av lyriker, som är minst lika skickliga som August Strindberg.
Sedan var det den lovordade och prisade Sara Parkmans tur, som tillsammans med Hampus Norén, avslutade bokfestivalens första dag. Och vilken avslutning det blev! Hon inledde med en sång, en ”bit” som hon kallade sina sånger, som var över tusen år gammal. Hennes röst fyllde hela salen med en otrolig kraft, det var folkmusik på ett alldeles eget sätt. Sedan sjöng hon en kärlekssång till sin mamma ”som bor 50 mil härifrån”, som fick ögon att tåras. Efter flera ”bitar” avslutade hon med sången Eros Agape Philia.
– När fascismens vindar drar genom Europa, så är ändå kärleken den starkaste kraften.
Och så fick hon hela publiken att gemensamt sjunga ”På vår grav ska det stå – som vi har älskat”.
Kerstin Gustafsson Figueroa
