Två författare som båda skriver om Järva, Diamant Salihu och Faysa Idle, möttes på samma scen i ett samtal lett av Iman Elmi. Rinkeby Folkets Hus stora sal var så gott som fullsatt.
Efter en inspelad kort presentation tar Diamant Salihu plats på scenen, inledningsvis ensam. Iman Elmi, som annars är familjelots på Familjehuset i Rinkeby, ber honom att berätta lite om sin barndom.
Salihu valde journalistiken tidigt, med en ”vilja att att påverka i det lilla”
– Jag kom som sjuåring från Kosovo till Tjärna ängar i Borlänge. För mig och min syster var det lätt att lära sig språket och integreras, men inte för mina föräldrar. Framför allt för min pappa var det svårt, han hade hela tiden väskan packad.
Salihu valde journalistiken tidigt, började som ungdomsreporter på Borlänge Tidning, med en ”vilja att att påverka i det lilla”.
– Mina föräldrar har glatt sig åt allt jag gjort, jag har aldrig känt någon press hemifrån. Men jag känner att jag måste vara en bra ambassadör för hela min familj, det är en drivkraft fortfarande.
Iman Elmi är en av alla dem som medverkade i Salihus första bok ”Tills alla dör”. Hon frågar honom varför han började skriva boken om gängkonflikten i Järva.
– Trots att ingen här ville prata, så hade jag bestämt mig att försöka förstå. Hur kunde det bli en sådan tragedi? Bilden är inte svartvit, det finns en bild, två bilder, flera bilder som tillsammans kan komma närmare verkligheten. Det är journalistikens bidrag, att visa och problematisera, så att andra kan hitta lösningar på problemen.
Men man måste våga peta i det som är svårt
Han säger att han skrev om klanerna och ville döda vissa myter om klansamhället. Iman Elmi säger då:
– Jag är somalier, men jag förstår inte vad klan är för något. Kan du förklara för mig?
Publiken skrattar och Diamant Salihu berättar om blodsfejder uppe bland byarna i bergen i Albanien, där familjer hämnats på varandra i generationer. Om hur klanerna tar över när samhället inte fungerar.
– När jag skrev om det var det de som anklagade mig, ”du svartmålar oss albaner”. Men man måste våga peta i det som är svårt.
Så är det dags för Faysa Idle att komma upp på scenen. Även hon presenteras av en inspelad introduktion, innan Iman Elmi ber henne berätta vem hon är.
– Jag är en 25-årig poet som är uppvuxen i Tensta. Jag kom dit när jag var sju år gammal, jag är född i Helsingborg. I Tensta har jag lärt mig allt jag kan och står för idag.
Om jag gör bort mig drabbas hela min familj
Faysa Idles bok ”Ett ord för blod” kom ut nyligen och har fått mycket medial uppmärksamhet.
– I många år har jag inte fått använda min penna på grund av mina bröder, på grund av heder. Jag representerar min familj, om jag gör bort mig drabbas hela min familj.
Men det var efter en speciell händelse som hon ändå beslutade sig för att berätta sin historia. Det var något som hände när hennes bror skulle gifta sig.
– Alla var glada, livet är mer än bara gatan, kanske han mognar när han gifter sig, tänkte vi. Det är tungt att veta att många vill döda min bror, men just den här dagen var han glad och dansade.
Men hela bröllopsfesten hotades av en skjutning och slutar i kaos. Mitt starkaste vapen är mina ord
– Alla springer åt varsitt håll, det skär i mig att veta att de här killarna inte ens bryr sig om våra mammor.
Hennes röst brister en aning när hon berättar, men hon samlar sig snabbt och fortsätter.
– Då i bilen på väg hem, tänkte jag vilken värld vi lever i. När du begraver din bror, som har fyra barn, det är inte värt att bli som dem. Mitt starkaste vapen är mina ord, så då blev det boken Ett ord för blod.
Vilken hjälp hade du behövt under din uppväxt, frågar Iman Elmi.
– Någon vuxen som stod utanför och förstod. Föräldrar måste förstå att de måste söka hjälp, men det är tabu. Vi har lärt oss att inte prata. Allt är bra, svarar vi även när det inte är bra.
Det svåraste att skriva i boken var att berätta att hon haft relationer till killar, utan att ha varit gift. Polisen och politikerna klarar inte att lösa det här
– Jag bryter mot alla regler, både tystnadskulturen och detta. Men jag uppoffrar mig för mina yngre systrar, så att de inte ska behöva gå samma väg. När de har läst min bok ska de känna mod.
Avslutningsvis frågar Iman Elmi vad som kan förändra situationen. Diamant Salihu tror att folklig mobilisering är det viktigaste.
– Polisen och politikerna klarar inte att lösa det här. Nu när de kapar skolbudgeten då undrar jag om de har fattat någonting.
Faysa Idle håller med.
– Ja, de kan inte stänga allt för unga. Jag blöder, mitt hjärta är i många bitar, men det finns hopp.
I slutet får publiken ställa frågor. Mohamed Hagi Farah är en av dem som får ordet, men ställer inga frågor. Han säger bara:
– Det är roligt att Faysa är här idag. Salihu har vi träffat många gånger, men det är bra att våra tjejer berättar.
Sedan ber han att vi ska minnas alla de unga som dött i den här konflikten.
– Jag tycker vi håller en tyst minut för dem.
Och publiken hörsammar hans önskan.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Bilder: Lima Habib
