Det vi känner just nu är sorg

Ni tittar ut och söker med ljus och lykta efter en röst i offentligheten som talar om det folkmord som sker rakt framför era ögon.

När den rösten inte kommer, eller när den är så svag i bruset av den krigspropaganda vi har sett den gångna veckan är det inte konstigt att hjärtat går sönder i tusen bitar. Till mina unga syskon i Järva och i andra förorter i Stockholm och Sverige, det ni och vi känner just nu är sorg.

Ta ett djupt andetag och andas ut, vet att det inte är något fel på dig. Du upprörs av att våra medier och politiker och andra länder i väst visar en kyla och nonchalans för de barn som dödas i Palestina, som om de inte var värda något. Ditt hjärta lever och är intakt, skäms inte för det. Allt du har lärt dig i skolan om de olika folkmord som ägt rum genom tiderna är det du ser hända i Gaza nu.  När dina lärare sade ”inte mer”, så tog du det till hjärtat och tänkte ”detta får aldrig hända igen”. 

Gaza är hem till 2,3 miljoner människor varav hälften är barn. Du vet att de inte är ”människodjur” som den israeliska ministern sade. Du vet att över 1000 barn har avrättats kallblodigt av den israeliska militären och ockupationsmakten som också har svält ut dem och vägrat dem vatten, ett brott mot folkrätten. Din sorg är befogad och det är inte konstigt om du är desillusionerad. Det hemska som ägde rum den 7 oktober i Israel och som har eskalerat våldet sedan dess, började inte 2023 även om det kan låta så när du läser våra medier. Det började med kolonialismen och nuvarande situation har fortsatt sedan 1947. 

Jag växte upp under parabolernas tid, när oroligheterna blossade upp i de ockuperade områdena i Palestina så hade jag tillgång enbart till de svenska medierna. Mina föräldrar hade Al-Jazeera och andra utländska medier som gav andra perspektiv som inte hördes här. Jag däremot förstod aldrig vad de sade, jag hade att nöja mig med våra medier som alltid tog ockupationsmaktens sida, jag kände mig tillintetgjord. Idag har ni tillgång till engelskspråkiga medier som rapporterar i realtid, ni ser och hör dem. Ni förstår att ni inte är ”konstiga” för att ni har en annan bild än den offentliga bilden, i det ligger en tröst. Det jobbiga är dock att ni kanske saknar någon som kan späda ut kontrasterna för er. Så ni tar in allt det förfärliga och inhumana, och för varje orätt ni bevittnar håller ni andan tills det känns som att ni håller på att kvävas. 

Ta ett djupt andetag min lillasyster och andas försiktigt ut, jag finns här. Hederligheten har inte dött i detta land eller i världen. Många svenskar är djupt upprörda och förkrossade över detta som nu sker, så lyssna inte på dem som säger att vi är ensamma i allt detta. Vi har vänner och syskon som tillhör andra religioner, eller som inte har någon religion, som delar min och din sorg och vår känsla av vanmakt. Vi har judiska vänner som är djupt upprörda över att deras sorg används som ammunition för att avrätta oskyldiga.  

Ta ett djupt andetag min lillebror och andas försiktigt ut, släpp ut tårarna som du hållit inne. Din sorg och din smärta är befogad. Jag ser dig och jag har dig, jag håller dig. 

Det enda vi kan göra just nu är att tala ut mot denna orättvisa och uppmärksamma folkmordet. De är inte våra lärare, vi står emot orättvisan även om det går mot strömmen för att det är vad medmänniskor gör, vi står upp för rättvisan varhelst vi ser den. Vi använder våra röster, klart och tydligt säger vi ”Stoppa det pågående folkmordet”. 

Du ska veta min lillasyster, att det krävs mod att stå upp och emot det onda, speciellt när samhället ser ut som det gör. Det är många som slår på trummorna för krig nu. Jag har en gång stått där du står idag, jag var en ungdom när hela väst kom samman för att invadera Irak och Afghanistan, de menade att dessa länder skulle bombas till demokrati och fred. Precis som du kunde mitt unga hjärta inte förstå hur man kan påstå att fred kan födas ur att bruka våld och förtrycka en befolkning. Jag saknade någon som lyssnade och såg mig då, du ska veta att jag ser dig och din smärta. 

Ta en dag i taget, andas och omge dig med människor som ger dig hopp. Hederlighet och rättvisa har inte dött ut, min lillebror. Vi är många som höjer våra röster emot ett pågående folkmord, du är inte ensam. 

Farton Hashi