Stämningen var riktigt högtidlig när Barakat Ghebrehawariat kom på besök till Rinkeby bibliotek för att samtala om sin bok Får man säga svart?.
Omkring 50 personer hade samlats i biblioteket för att ta del av samtalet mellan statsvetaren och journalisten Barakat Ghebrehawariat och bibliotekarien Mona Suleiman. Barakat är uppvuxen i Tensta och berättade inledningsvis att det kändes speciellt att vara på plats eftersom det var hans första författarsamtal i Järva.
På plats längst fram i publiken fanns även hans föräldrar.
– Det känns väldigt högtidligt och ärosamt att vara här, sade han.
Vidare diskuterade de om läsande, han berättade hur mycket det lokala biblioteket har betytt och till exempel att hans äldsta bror alltid brukade ge honom böcker i present.
– Att läsa har varit en självklar del av min uppväxt.
Sedan kom samtalet in mer på vad hans bok Får man säga svart? (Natur & Kultur 2023) handlar om och själva processen bakom. Mona Suleiman kommenterade omslagsbilden, att den verkligen passade för ändamålet, och undrade om den var svår att få till. När jag föreläst under de senaste 15 åren har min huvudsakliga målgrupp varit vita medelklasspersoner
– Den natten hade jag inte sovit en minut. Kaffet räddade mig, sade han och förklarade att han inte alls är en kaffedrickare.
När samtalet styrdes in på frågor mer kring bokens titel och egentliga målgrupp blev svaren mer specifika.
– När jag föreläst under de senaste 15 åren har min huvudsakliga målgrupp varit vita medelklasspersoner, förklarade han.
Initialt fanns den tanken med, men kom att breddas allt eftersom skrivandet pågick. Nu ser han ett mer folkbildande mål.
– Alla som vill utveckla sitt antirasistiska ordförråd.
Ett känslosamt ögonblick uppstod efter att Mona läste ett avsnitt ur boken, som beskrev begränsningarna han kan känna som svart person och att ej tillåtas visa hela sitt autentiska känsloregister. För att det kan missuppfattas. Barakat medgav att han blev berörd av att höra hur Mona kände igen sig.
Sedan diskuterade de skrivprocessen, utmaningen i att våga lita på sin redaktör och skillnaden mellan att presentera forskning och att göra en bok.
– Bli inte för kära i ert projekt! konstaterade Barakat.
Något mer tillspetsade frågor ställdes sedan av moderatorn, om exempelvis minoritetstress.
– Minoritetsstress är den form av diskriminering som olika former av minoriteter möter, som påverkar fysiologiskt och psykologiskt, förklarade han.
Det behöver inte vara på grund av en obehaglig erfarenhet utan kan även vara något som den drabbade personen upplever i kroppen när den förbereder sig på att utsättas. – I boken berättar du om att ha blivit utsatt för rasprofilering och ”den vita blicken”, sade Mona.
Med underrubriken ville jag att folk ska engagera sig i en process
En anledning till att det är svårt, eller ängsligt, att prata om rasism i Sverige är enligt Barakat det faktum med forskning som visat att ett av de största implementeringsproblemen är att vi saknar ett etablerat språk för hudfärg. Vi saknar en begreppsapparat för hudfärg.
Underrubriken på boken ”Från teoretisk ångest till terminologisk trygghet” kom till på grund av det.
– Med underrubriken ville jag att folk ska engagera sig i en process, men det går bara om du har viljan att delta i processen.
Smått överraskad ombads Barakat sedan att läsa ett valfritt stycke ur sin bok. Han valde att läsa från kapitlet som handlar om ”färgblindhet”, där han förklarade att hävda att inte se någons hudfärg i realiteten kan ses som ett förnekande.
– Jag tror att det är där jag utmanar läsaren som mest.
Han förklarade att hela idén med boken är att belysa förekomsten av hudfärgsbaserad diskriminering, så att vi kan hitta ett språk att beskriva den.
Publikens gensvar under det omkring en och en halv timme långa samtalet gav uttryck för stor medkänsla och samförstånd. Avslappnade skratt blandades med nyfikenhet, men också ämnets allvar.
Det finns alltid ett värde i att ifrågasätta begrepp
Mot slutet gavs publiken tid att ställa frågor.
– Är det skillnad vad man får kalla varandra inom en grupp? Kan det i så fall gynna rasism? undrade en vit kvinna.
– Jag tycker inte att det är ett problem, men det finns alltid ett värde i att ifrågasätta begrepp, att ha en levande debatt och diskussion kring det, svarade Barakat.
En annan undrade om han som offentlig person får utstå mycket hat och rasism?
– Det har blivit mer i och med synligheten. Jag har vänner som jag pratar med om det.
Innan boken gavs ut framförde han till sitt förlag att det skulle kunna bli värre.
– I en perfekt värld hade jag önskat att det fanns inarbetade strategier i förlagsvärlden att bemöta sådana saker.
Under kvällens gång berättade Barakat Ghebrehawariat att han även kommer att besöka Kista bibliotek den 11 november för att tala om sin bok.
David Johansson
