Järvaveckans första artist var Timbuktu tillsammans med DJ Large, Julimar och Esther Kirabo. Igår klockan kvart över sex, intog de stora scenen inför en stor publik. Och självklart spelades låten Alla vill till himmelen men ingen vill dö.
De bänkar som tidigare stått uppställda framför scenen togs bort. Längst fram trängdes människor längst staketet för att få den bästa platsen. Och stämningen var förväntansfull. Gårdagens första och enda artist skulle snart spela.
Efter en kort presentation och en vänlig påminnelse till folket att inte knuffas klev DJ Large ut på scenen. Följt av Julimar, Timbuktu och Esther Kirabo. Jublet steg från publiken och telefonerna tycktes nästan sväva ovanför huvudena. Musiken startade och genom högtalarna hördes Timbuktus välbekanta röst. Ackompanjerat med Esthers och Julimars.
Efter tre låter stannade gruppen upp och Timbuktu talade till publiken:
– Jag kan inte ens beskriva hur fint det är att vara här. Jag träffade Ahmed första gången 2012, tror jag. I många år har jag fått höra hans berättelser, och sett och läst om vad han har skapat här, tillsammans med teamet som gör Järvaveckan. Den här mötesplatsen för kultur och människor, som kan komma från hela staden, kanske hela landet, för att expandera sina kunskaper och sinnen… Det är vackert att få vara här.
Gruppen avslutade med låten Resten av ditt liv. När musiken tystnade steg ropen om ”en gång till” och överröstade allt annat på området. Men Ahmed Abdirahman, grundaren till Järvaveckan, tog mikrofonen och tackade hjärtligt av Timbuktu och hans kolleger.
Plötsligt sade Timbuktu att nu, när de ändå är här, kan de väl få köra en låt till? Ett omedelbart ”JA” hördes från publiken och jublet steg ytterligare.
– Vi kör någonting som vi kan dansa till, sade han. Och basen dunkade återigen.
Sophie Öhrlund
