Mycket händer runt Sharmarke Elmi just nu. Inte bara teater, en dokumentärfilm om hans väg upp på scenen, utan nu finns det också en roman med hans namn, Sharre (Bonnier Carlsen).
– Han är fett unik, säger Seluah Alsaati, författaren till boken.
Hundra timmar har de spelat in, Sharmarke och Seluah, alla samtal de har haft under drygt tre år. Nu finns romanen här, för det är en roman, en blandning av fakta och fiktion. Sharmarke är stolt, men kluven.
– För mig blev det terapisessioner, jag delar med mig av mitt liv, något jag aldrig har gjort. När boken kom, jag kände stolthet, men abow, jag outar en massa folk i boken. Det var skönt att vara ärlig med mig själv, men kände också att jag delar med mig för mycket.
Det börjar med att Sharre blev skjuten i benet. Kulan blir ett uppvaknande. Han funderar på vad ska han göra med sitt liv. Seluah beskriver det som att Sharmarke har tre saker han måste kämpa emot.
– Först familjen, som vill att han ska plugga, och inte bli en ”clown”. Sedan grabbarna på gatan, som tycker att han ska tjäna snabba pengar tillsammans med dem istället. Och så till sist sig själv, han är född att stå på scen, men han har scenskräck.
Sharmarke har lyckats, även om han fortfarande kämpar med sin identitet. Han blev inte läkare eller socionom, det som förväntas av honom. Inte heller fotbollsspelare eller rappare, det som kan vara vägen ut, utan han “jobbar med kultur”.
– Abow, du har ju haft en intressant liv, sade brorsorna när de läst boken. Det kändes bra. Men mamma gillar inte att jag kallas Sharre.
Han förklarar att på somaliska så består hans namn av två delar; shar, som betyder ondska, och marke, den som inte ser ondskan.
– Därför blir Sharre bara ondska. Hon nästan svimmade.
Sakariya Hirsi, som leder samtalet under releasen i Rinkeby Folkets Hus, tycker att det är viktigt att Sharmarke visar sig sårbar i boken, och samtidigt väldigt stark.
– Ja, jag önskar att jag hade haft någon snubbe från trakten som var sårbar, någon som sätter standarden. Nu kanske någon ser att den här skojaren öppnar upp sig och att det är okej att vara människa. Det är chill att vara sårbar, säger Sharmarke.
Sharre är Seluah Alsaatis andra roman, och hennes väg till karriären har inte heller varit spikrak.
– I min familj pratade vi arabiska, finska och engelska. Ingen talade svenska. Då förstår ni att det inte var självklart att skriva.
Men så började hon skriva dikter, rappade ”en kort period” och skrev monologen ”Inte din baby”, som hon själv framförde på scen. Sedan har det rullat på, hon kan numera titulera sig både författare och dramatiker. Just nu skriver hon manus till en tv-serie som ska sändas på SVT.
– Det är viktigt att våga nå sin fulla potential som människa. Våra berättelser från orten måste få höras. Vi får ta plats, säger hon.
När Sharmarke och Seluah var klara var det andra unga män från orten som var med på scenen. I samtal som handlade just om hur en ung kille i orten ska klara att välja sin egen väg, bryta mot både fördomar och förväntningar.
Kerstin Gustafsson Figueroa
