Blåa linjens motpoler möttes när Erik Lundin från västerort framträdde tillsammans med Blåsarsymfonikerna på Musikaliska kvarteret i Kungsträdgården. 

Rapparen Erik Lundin är känd för att sampla klassisk musik, ofta filmmusik. Det är just den episka soundtrackkänslan som agerar röd tråd mellan rap och orkester i konsertverket Den blåa linjen.

Konserten utgår från albumet Zebrapojken, med tillägg av stora hits som Suedi och Annie Lööf. Precis som albumet, inleds kvällen a cappella med spåret Fjärilar i magen. Den vane lyssnaren känner igen soundet som gradvis växer fram, denna kväll framfört av Blåsarsymfonikerna. Där och då blir kopplingen mellan genrerna tydlig; samplingen vi känner igen får ansikten, instrument och dirigent. 

Men kvällen blir inte bara en symbol för det som förenar, utan även för kontrasterna. Det händer något med bars om mellanförskap och kriminalitet när de framförs bredvid guldkantad marmor. Den diskrepansen var tillräckligt tydlig för att resten av lördagkvällens samtal skulle komma att kretsa kring just det.

Amandah Melin

Print Friendly, PDF & Email