Ellen Key dog för precis 100 år sedan, men hennes åsikter om livet och samhället är fortfarande aktuella. Ellen Key måste stoppas! är en fartfylld, musikaliskt explosiv och oerhört vältajmad pjäs med Catti Brandelius och Anneli Jordahl, som spelas kommande vecka.
“Barn ska inte sitta i celler”. Orden är Ellen Keys (1849-1926). Hon var en person med ett modernt sätt att tänka, hon förespråkade till exempel “mjuk” barnuppfostran utan aga, kvinnlig rösträtt och rätt att leva tillsammans utan att vara gift.
I föreställningen blir vi guidade genom hennes liv på egendomen Strand vid Vättern. Ellen bodde tillsammans med sin hushållerska Malin.
Som den moderna kvinna hon var lät hon både Malin och hunden Vild sitta med vid matbordet, allas lika värde var viktigt för henne, något som gestaltas i låten När jag fyller år får jag tårta som hunden Vild (Åsa Johnsen) sjunger.
Bild: Annika Berglund
Vi får genom samtalen mellan Ellen och Malin, och de många sångerna med texter som berör frågorna Ellen brann för placerade i nutid, ta del av Ellens liv. Hon fick utstå hat och kritik eftersom hon stack ut hakan med sina åsikter.
Hon irriterade sig på att kvinnor ansågs vara underlägsna männen intellektuellt och inte förstod sig på politik (en åsikt som verkar vara aktuell igen), och att moderskapet var kvinnans största (enda) uppgift.
Hon jobbade för kvinnors rätt att äga sina egna pengar och för arbetares rätt till reglerad arbetstid och ledighet. Motsägelsefullt, för hushållerskan Malin förväntades arbeta varje dag och serva Ellen och alla gäster som besökte Strand, ta hand om huset och trädgården och laga maten.
När sista låten drar igång och publiken ombeds att sjunga med, blir det fart på kvinnorna från Språkbruket och Kvinnocaféet som sitter i publiken, de intar scenen och dansar loss och sjunger med “Detta var inte vad Ellen Key, Ellen Key tänkte sig”.
Efter föreställningen får jag en pratstund med Catti och Anneli. Det är lite tagna av det härliga avslutet, med alla kvinnorna som kom upp på scenen.
– Det har jag aldrig varit med om förut, säger Catti.
Hur fick ni idén till den här föreställningen?
– Jag var stipendiat på Strand, och där började jag intressera mig för Ellens liv. Anneli hade redan skrivit romanen Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) som handlar om Ellen, så jag kontaktade henne och sade att vi borde göra något tillsammans.
Anneli säger att hon tackade ja direkt, men att det var nya marker för henne, som är journalist och författare.
– Jag är ju inte skådis, jag har aldrig stått på scen förut så det blev debut vid 65 års ålder!
Ni spelar några föreställningar till här på Tensta konsthall, vad händer sedan, blir det turné?
– Vi har ingenting inbokat, men det vore kul att åka runt i landet, något för stadsteatern kanske, säger Anneli.
– Men musiken kan alla lyssna på, den finns på flera streamingtjänster, säger Catti.
Annika Skarf
Manus: Catti Brandelius och Anneli Jordahl
Dialog: Anneli Jordahl
Musik: Catti Brandelius, Eric Palmqwist och Juno Brandelius
Regi: Therese Hörnqvist
Scenografi: Linn Delin, Atelier Delin
Ljud och ljus: Simon Ahlgren, NANANA
Grafisk form: Lotta Kühlhorn
Foto: Åse Bengtsson Helin
Producent: Elin Trogen, La Firme
Föreställningen om Ellen Key visas två gånger i nästa vecka, måndag 18 maj och tisdag 19 maj kl 19.00 på Tensta konsthall.
