Ulrika Åkesdotter och vänner i Rinkeby för cirka 30 år sedan.

“Vi tjejer tog plats och hade skinn på näsan”

Intervju/Rinkeby 50 år

När Ulrika Åkesdotter tog en tur längs Memory Lane i Rinkeby för en tid sedan dök alla minnen upp. Om Rinkeby centrum, om bästa pizzerian som två bröder hade, gubbarna i fiket och taxistolpen där alla hängde.
– Man blev accepterad av alla, kände sig trygg och vi tjejer tog plats och hade skinn på näsan. Det var den bästa tiden i livet, säger Ulrika Åkesdotter.

Ulrika är också med i gruppen på Facebook, som handlar om Rinkeby på 1970-80 talet.
– Det finns så många minnen som man gläds åt och gamla vänner som man återser.

Ulrika Åkesdotter är 48 år och bor nuförtiden i Solna. Båda barnen har flyttat hemifrån, hon pluggar till präst och arbetar samtidigt inom äldreomsorgen.
 – När jag var väldigt ung hade jag många tankar. I min familj var vi inte troende i den bemärkelsen praktiserande, men vi hade självklart familjetraditioner som alla andra. Jag följde med min bästa vän, som var rom, till deras församling. Och jag förstod allt vad de sa för jag hade lärt mig deras språk sen jag var liten.

Ulrika hade en längtan efter andlighet redan som barn.
– Men sedan rann det ur sanden, vi blev äldre. Många år senare började jag med studera teologi, ett basår. Där träffade jag många nya vänner och insåg att det här vill jag fortsätta med. Utbildningen till präst är 5,5 år, sedan är det ideellt arbete vid sidan av studierna.

Vi reagerade inte om någon sade att de fastar för att de har ramadan

Hon jobbade ideellt i många år i Katarina församling där de har ett gott samarbete med Stockholms moské. 
 – Jag funderade mycket varför vi människor sårar varandra och även hur vi behandlar djur och natur. Men jag får svar i det andliga. För mig är det viktigaste möten med andra människor och förstå och acceptera alla för det de är. I samhället idag finns det mycket islamofobi, men jag tror att vi alla har samma längtan, önskningar och drömmar oavsett tro. 

Under uppväxten var olika religon eller kultur något självklart.
– Rinkeby var ett multikulturellt område och vi reagerade inte om någon sade att de fastar för att de har ramadan. Det var inget konstigt med det. Nu har samhället blivit mer segregerat, men det kändes inte så på vår tid. Jag är så tacksam för min uppväxt. 

Det råd hon vill ge till unga är att förlita sig på någon vuxen, exempelvis på fritidsgården. Hon hade själv många trygga vuxna omkring sig, som hon kunde vända sig till om det var något problem.
 – Jag arbetade en tid som fritidsledare på Tensta ungdomsgård och även på Rinkebyskolan där jag själv hade gått. Då blev jag som en förebild för många unga, även om jag själv var ung. Vi åkte på kurser och läger och det var så roligt. Det var fantastiskt och arbeta med ungdomar, man fattade vad de har gått igenom och kunde vägleda, stötta och bara finnas för dem.

Egentligen var man ganska känslig inuti, men inte utåt

Ulrika tycker att sammanhållningen under uppväxten var stark.
 – Vi var som en familj i Rinkeby, alla kände alla. Många av mina tonårsvänner är fortfarande bästa vänner. Man kände igen sig i varandra. När man ser gamla bilder så kommer jag ihåg att man jämförde sig med andra ”om man bara hade de kläderna”. Egentligen var man ganska känslig inuti, men inte utåt. Nu när jag blivit äldre bryr man sig knappt om vad som är modernt.

Men under tonåren tröttnade hon på skolan och hon hoppade av gymnasiet.
– Jag var omotiverad. Lärarna sade alltid ”men varför håller du på så här Ulrika?”. Men jag var totalt ointresserad. När jag blev äldre fattade jag att kunskap ger makt.

Och en viktig sak vill Ulrika Åkesdotter förmedla.
– Våga vara ärlig och att engagera dig i olika grupper, som idrott eller något man brinner för. Det är aldrig försent att leva ut sina drömmar. Jag är ett levande exempel på det.

Krista Sirviö
Print Friendly, PDF & Email