”Vi är alla med i samma lag”

Intervju
Fredrik Jurdell har nu suttit som stadsdelsdirektör i Spånga-Tensta i drygt 100 dagar. Eller suttit, han har mest varit ”ute på turné” och träffat medborgare och medarbetare. Hur känns det?
 – Det känns bra, tycker jag. Att jobbet innebar utmaningar, det visste jag.
 
 Spånga-Tensta är ingen ny plats för Fredrik Jurdell. Han växte han upp i Bromsten. ”I det vita radhusområdet vid fältet, mitt emellan Rinkeby och Bromsten.” Och hans pappa arbetade i stadsdelen i många år, inom socialtjänsten.
– Nej, han var ingen chef, utan arbetade i ”andra änden”.
Han tittar ut genom fönstret från kontoret på Fagerstagatan.
– Jag kan faktiskt se kontoret där han arbetade härifrån. 
Vad tycker din pappa om att du numera är stadsdelsdirektör?
 – Han tycker det är roligt. I alla fall än så länge.
 
Fredrik Jurdell har jobbat i staden i hela sitt vuxna yrkesliv. Han började i stadshuset som borgarrådssekreterare år 2000. I åtta år var han på socialförvaltningen centralt. Mellan åren 2003 och 2014 var han med på något hörn av alla beslut som fattades, hela tiden från en övergripande nivå.
 – Det blir en trovärdighetsfråga till slut, och så som jag är uppfostrad, så ska man någon gång arbeta i en stadsdelsförvaltning. Det känns bra att få möjligheten att göra det. 
Nu har han varit stadsdelsdirektör i drygt 100 dagar. Den första tiden har han träffat civilsamhället; idrottsföreningar, församlingar, besökt moskéer, skolor och förskolor, suttit med föreningar och fastighetsägare.
I grunden fungerar det ganska bra
– Alla som vill träffa mig har jag försökt att träffa. Jag säger inte nej.
Hur skulle du beskriva situationen i stadsdelen när du kom hit?
– När jag möter mina medarbetare i organisationen, då ser jag att många är mycket engagerade och i grunden fungerar det ganska bra. I den andra änden, när jag möter medborgarna, då är det alldeles för många som är arga och besvikna, som känner sig lämnade i sticket. 
Han tycker att civilsamhället låter som Leif Östling, förre chefen för näringslivet, fast från motsatt håll.
Vafan får vi för pengarna?
– Ja, det är lite ”vafan får vi för pengarna” – läge. Men det finns ett stort engagemang, mycket ilska och många famlar efter lösningar. Samma sak märker jag bland medarbetarna, alla berörda vill ju samma sak, men gapet mellan staden och medborgarna är ibland stort.
Fredrik Jurdell vill inte ställa upp på bilden att stadsdelen är ett ”eftersatt område” eller att det råder brist på resurser.
– Jag kan inte riktigt ställa upp på det, men frågan är hur vi ska använda våra resurser på bästa sätt. 
Han menar, och han kallar det ”sin vision”, att kärnverksamheten måste prioriteras. 
– Många menar att vår stadsdel är speciell och annorlunda, och därför måste vi arbeta annorlunda. Då satsar man på speciella projekt, som är tidsbegränsade och drivs av ”eldsjälar”. Det håller inte, de tröttnar. Vi väcker förväntningar vi inte kan leva upp till och sätter våra medarbetare i svåra situationer.
Vi måste börja i vårt grunduppdrag
– Vi måste börja i våra grunduppdrag, i förtroendet för förskolan, socialtjänsten, äldreomsorgen. Litar folk på våra verksamheter? Nej, inte tillräckligt, då måste vi börja där. Vi måste vara vassa i vårt grunduppdrag och skapa tillit.
Du började i en tid då budgeten skulle skäras ned rejält.
– Ja, det är inte roligt, men jag måste verka inom de ramar jag har. Vi har ändå 1,1 miljarder i budget, hur använder vi dem på bästa sätt?
 
Det första som hände var att drygt fem miljoner skulle bort.
– Två chefstjänster försvann, en ny lokal som hyrts sades upp. Tyvärr räckte det inte med det, utan tre medborgarvärdar med tidsbegränsade kontrakt sades upp. 
Fredrik Jurdell menar att medborgarvärdarna inte fick tydliga arbetsuppgifter.
– De har avlastat de anställda på Medborgarkontoret, de har haft kontakt med civilsamhället och bidragit till en trygghetsskapande närvaro. Men uppdragen har varit för otydliga.
Ytterligare en samhällsvägledare ska anställas
Nu får tre av fyra medborgarvärdar gå. Den som har en fast tjänst fortsätter som samhällsvägledare på Medborgarkontoret. Och ytterligare en samhällsvägledare, ”med tydliga arbetsuppgifter”, ska nyanställas.
– Jag tror att vi har underskattat ordning och reda, säger Fredrik Jurdell.
 
Medborgarkontoret har hög personalomsättning och det är något som kännetecknar hela stadsdelen.
– Det är en signal att ta på allvar. 
Därför har staden beslutat att de stadsdelar som har hög personalomsättning, där skulle medarbetarna som arbetar trygghetsskapande, få ett extra lönetillägg på 2000 i månaden. Men i Spånga-Tensta drogs sociala avgifter och bara 1190 kronor betalades ut.
– Det var ett missförstånd, som redan har rättats till.
 
Sociala insatsgruppen, SIG, har flyttat från lokalerna i Tensta och sitter numera i förvaltningshuset. Förre chefen, som var mycket betydelsefull för det framgångsrika arbetet, har varit sjukskriven i månader. Ändrade rutiner i arbetet har byråkratiserat verksamheten och föräldrar och anhöriga har varit förtvivlade över det de upplever som en försämring.
– Otroligt mycket bra har gjorts av SIG, jag vet för jag har suttit med i styrgruppen sedan starten. Men det kom också orossignaler, som vi måste ta på allvar. Nu har SIG en ny chef sedan oktober och jag har förtroende för verksamheten. De sitter här i huset, men de jobbar ute också.
Vi stänger inte, mitt uppdrag är glasklart
Problem på Tensta gymnasium. Då stängdes skolan. Problem i servicehuset. Då stängdes servicehuset. Problem på Tensta bibliotek. Då ryktas att biblioteket ska stängas. Det har varit oroligt på Blå Huset på senare tid. Tänker ni stänga där också?
– Vi stänger inte, mitt uppdrag är glasklart. Det är ett hus som vi ska nyttja så mycket det bara går.
 
Många stora projekt i stadsdelen har gått i stå. Förvaltningshuset flyttar inte till Tensta. Arbetet med Campus Tensta, i Tensta gymnasiums lokaler, har avstannat. Den nya majoriteten vill något annat, vad vet man inte än. Tensta träff ska rustas upp och står oanvänt. Fredrik Jurdell är väl medveten om läget, men tycker inte det är så konstigt.
– Som byråkrat vet man att stadsplanering tar tid. Så är det. Men man kan fråga sig om inte lokalerna kan användas i väntan på att renoveringen kommer igång.
Avslutningsvis, vad tror har förändrats i stadsdelen om ett år?
– Jag hoppas verkligen att vi kommit längre vad gäller förtroendet mellan medborgarna och staden. Vi får inte vara på olika sidor, vi är alla med i samma lag.
 
Kerstin Gustafsson Figueroa
 
Print Friendly, PDF & Email