Är det sant att det kommer att bli krig? Och vad är skillnaden mellan att vara mentalt förberedd och fysiskt förberedd?
Vi fick information av överbefälhavaren att vi ska vara mentalt förberedda inför ett krig, men vad innebär det? Och varför ska vi i Sverige vara oroliga? Vem är intresserad av att kriga med oss? Jag tänkte och tänkte och fick inget svar, men jag skulle vara glad om någon kunde svara.
De flydde ett krig, kom till Sverige, kände sig trygga
Som folkhälsovetare tänkte jag på dem som har tidigare trauma och posttraumatisk stress, eftersom de varit med om krig. Tänk hur svårt det måste ha varit för dem att höra nyheterna om ett krig i Sverige. De flydde ett krig, kom till Sverige, kände sig trygga, men nu får de höra att det blir krig i Sverige också. Det måste väcka nedträngda känslor, så kallade ”flashbacks”.
I Sverige finns många äldre som lever ensamma och jag hörde imorse från SVT att man ska ha koll på sina grannar. Men i sådana tillfällen som krig försvinner empatin ofta hos många.
Var finns skyddsrum och vart ska man springa?
Det är så kallt i Sverige, var finns skyddsrum och vart ska man springa? Geografiskt vet många inte vart de ska ta vägen om kriget kommer. Jag hörde att man ska lagra en veckas matvaror, men vad händer sedan? Efter en vecka?
Dessutom hörde jag att vi som individer inte ska belasta samhället och att de som jobbar ska fortsätta jobba som vanligt. Dock är många i Sverige ensamstående med barn, vad ska man göra med barnen? Blir föräldrarna tvungna att lämna barnen i skolan för att ta sig till jobbet? Ska man verkligen separera på barn och föräldrar under krigstid?
Men jag tar ett djupt andetag och försöker att inte vara orolig. Sverige har en lång historia av fred och är ett land som inte har kränkt andra länder. Sverige är ett väldigt fint land där jag känner mig trygg och inkluderad, om man vill bli inkluderad. Jag önskar verkligen att det fortsätter vara så, utan hot om krig. Som man brukar säga: hoppas på det bästa, men förbered er för det värsta.
Fatuma Mohamed
