Inga Harnesk
Inga Harnesk

Vi sörjer alla de unga som blivit offer i detta våldsamma samhälle och tänker på familjerna som måste uppleva detta. Vart skall alla ta vägen med sina känslor och frågor?

Det första vi nu måste kräva är att det omgående öppnas fler samlingslokaler för möten mellan grannar och andra intresserade. Ortsborna behöver varandras kunskaper. Det underlättar för gemenskap mellan generationerna här ute, hoppas jag.

De unga är sökare och de kan inspireras av äldre eller andra ungdomar med samma eller andra intressen och erfarenheter. Kanske delta i verksamheter som ger kunskap eller åtminstone gemenskap. Vi minns väl allaktivitetshusen i Husby på 1970- och 1980-talet?

Annons:
Annons:

Var det bättre förr?

Nu köps våra unga tydligen lätt upp av ligistledare med hot eller grannlåt. Var det bättre förr? Av en slump fick jag ett gammalt skolskrivhäfte i min hand. Brukar spara allt som går att skriva på. På utsidan stod: ”Grimsta fält”, Lokal: Unga Örnar, Hösten -68. Några anteckningar från den tiden fanns kvar! Det var tydligen öppen verksamhet för fältarnas ungdomsarbete med 13-16 åringar. Jag läste och upptäckte att man hade samma ambitioner som idag. Gemenskap och självrespekt.

Nu har dessa barn – om de lever – kanske både barn och barnbarn själva, som de är oroliga för i sin tur. Det är bara det att samhället har i sin helhet blivit så mycket våldsammare och snabbare i olika sammanhang. Min man och jag levde den tiden i Grimsta med våra tonårsbarn och jag frågade idag min dotter vilka ”förförare” föräldrar kunde vara rädda för på den tiden. Det var ”Kenta” och ”Stoffe” som var knarkare och brukade finnas i Vällingby centrum, nära Grimsta. Namnet ”Svensson” var deras skällsord, berättade hon.

Fram för fler öppna träfflokaler

Många av oss äldre står fortfarande utanför det digitaliserade sättet att umgås som barn och ungdomar numera behärskar, men vi ser dem och vill gärna träffa dem i fysiska möten. Vi äldre med otroligt olika bakgrund behöver också träffas – och där kan barnen och de unga hjälpa till. Fram för fler öppna träfflokaler.

Vi var många som samlades många på Husby Gård för att delta i ”Manifestationen mot våld”. Norra Järva stadsdelsråd hade tillstånd för en och en halvtimmes samling för 50 personer. Det kom fler, men det fanns möjlighet att stå glest på ett sådant område. Många talade i mikrofonen – drabbade familjemedlemmar, släkt och grannar samt de som via olika organisationer, föreningar och grupper redan engagerar sig. Man talade om sorg och oro och om det allra viktigaste på orten: våra ungdomars framtid.

Det uppstod många samtal mellan människor som annars aldrig talade med varann

Besökarna hade kommit för att visa medkänsla, lyssna och lära. Just detta som vi upplevde nu, att vi alla som bor här kan mötas trots diverse ”gränser” som annars skiljer oss åt, ger mig lite hopp för framtiden.

Det uppstod många samtal mellan människor som annars aldrig talade med varann. ”Det är allas barn” sa en ung kvinna som stod bredvid mig, och det kunde jag hålla med om.

Det var ett mycket lugnt och respektfullt möte. Några fortsatte att tala med varann efteråt. För min del kommer jag också att söka upp några som jag kom i kontakt med här. Om Corona vill.

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email