När jag växte upp i Tensta på tidiga 1990-talet var fotbollen en stor del av mitt liv, den sysselsatte mig på rasten i skolan och på fritiden. Jag höll mig varm med min svarta Adidaströja, som förutom att matcha mina fotbollsskor, framförallt representerade tillhörigheten till mitt område.
Adidas var inte billigt, men min ensamstående mamma tyckte det var viktigt att jag passade in bland mina klasskompisar. Mode har alltså en avgörande roll för oss människor att skapa oss en identitet, och det är ett redskap för oss att visa allians eller motstånd. Mode är framför allt ett tecken på demokrati.
Mode kan beskrivas som en grupptillhörighetsmarkör som stärker gruppens gemenskap, och det kan markera vad man positionerar sig för eller emot. Såsom sporter har olika lag, där lagen har olika färger och symboler. Kläder och mode är ett kommunikationssätt som bär med sig positiva och negativa konnotationer beroende, på vad samhällsnormen har villkorat.
Exempelvis går vi inte till jobbet i pyjamas eller (Gud förbjude) har på oss en kostym utan slips. Samhället skapar normer och regler för hur vi ska klä oss, men i ett demokratiskt samhälle råder en mångfald av smaker, stilar och åsikter. När staten tillåter oss att själva bestämma hur vi väljer att klä oss, existerar den demokratiska mångfalden. Även om en viss stil skulle anses annorlunda mot vad samhällsnormerna anser vara korrekt och ’helylle’
Jag förbereder mig genom att ta fram mitt ID-kort, men, inget händer…
År 2015, befann jag mig på centralen iklädd grå fiskbenskostym med svarta pennyloafers till. Jag begav mig stilfullt ner mot underjorden, för att ta blå linjen mot Hjulsta. Vid spärrarna stod poliser och ID-kontrollerade människor. Jag såg att det var många Tenstabor (inte etniska svenskar) som precis som jag är svenskfödda, som stoppades.
Jag förbereder mig genom att ta fram mitt ID-kort, men, inget händer… Polisen kollar på mig, skannar mig från topp till tå och jag undrar om han lägger märke till min Hermes-slips och mina nyputsade pennyloafers från Carlos Santos? Eller tittar han på min hudfärg och etnicitet? Det går flera stresstankar i mitt huvud tills han slutligen säger att jag bara kan passera. Allt var ’All Good In The Hood’ för mig passera. Dagen därpå ville jag testa en tanke. Jag svidade om, satte på mig min mörkblå Alpha Industries bomberjacka, grå Adidas tröja, japanska selvedge-jeans och ett par Adidas Stan Smiths, för att återigen passera samma spärr. Denna gång frågar polisen om mitt ID-kort och min teori stämmer. Kläderna gör den misstänkta.
Den 28 mars 2024, när visitationszoner införs, stämplas det “kriminella” modet med Guccikepsen officiellt som farlig. Som modevetare tror jag att den här stigmatiseringen av klädstilen bara excellerar modecykeln hos de kriminella. När plagg och märken blir mainstream så behöver modet förändras och det gäller även bärare av Guccikepsar.
Visitationerna kommer bara göra att Guccikepsen ersätts med något annat
Visitationerna kommer bara göra att Guccikepsen ersätts med något annat, och då tappar man hela funktionen av profileringen av stilen. I detta desperata försöka att ta itu med problemet så (re)producerar staten bara fler kriminella och stigmatiserar människors kläder, område och självbild.
Man utför alltså inte bara visitationer, utan man utfärdar också stämpling av inte bara enstaka individer, utan även av en hel grupp som redan befinner sig i ett utanförskap. Guccikepsen är inte bara en markör för kriminella utan det är också en stil som bärs av människor som bor i ett visst område.
Stämplingsteorin menar på att individer som stämplas som kriminella, löper stor risk att begå kriminella handlingar. Och att ex-kriminella som fortfarande stämplas som kriminella löper stor risk till återfall.
Min slutgiltiga fråga till regeringen är: Vad händer när de kriminella i stället börjar bära Acne eller Filippa K? Blir hela Stockholm en stor visitationszon då?
Patipan Bunpuckdee Fjällid
