Tankar under allhelgonahelgen

Krönika

Corona fortsätter sitt regemente. Jag kallar henne ”Madam Corona” med den utmanande huvudbonaden. Som ”riskperson” känner man sig då och då lite utanför och undrar om man verkligen inte kan hjälpa till med något. Äldre har alltid undrat hur det skall gå för de unga i samhället.

Men oj, så mycket det skapas och utvecklas här ute just nu av de unga. Vi kan läsa det i de lokala tidningarna – pappers- och digitala. Man organiserar verksamheter kring idrott och kultur, samhällsproblem och utbildning. Kan man se ljust på framtiden? Ja, de yngre kan!

Efter 45 år i det här samhället har jag aldrig tvivlat på möjligheterna. Jag brukar säga att här finns unikt mycket samlad kunskap på grund av att vi har så olika bakgrund beträffande alla områden – praktiskt och teoretiskt. Kvinnorna var snabbt ute med att dela med sig av sina kunskaper och intressen och det bildades så många intressegrupper och verksamheter kring deras intressen på Järva. Sedan några år ses också pappa- och föräldragrupper.

Nu kan jag föreställa mig döden som en flykt ut i den oändliga rymden

Sista tiden har jag allt starkare upplevt och njutit av klassisk musik – den lugna – med de otroligt vackra melodierna. Man svävar bort. Vilken överraskande gåva i all tristess! Hur kan det komma sig?

Nu kan jag föreställa mig döden som en flykt ut i den oändliga rymden där själen smälter in som ännu en ton bland alla de andra i evig musik. Men det hindrar inte att jag under min livstid alltid tyckt mycket om livliga sydländska och rytmiska toner att dansa till. Och det gör jag fortfarande!

På min 90-årsdag fick jag en bok av mina barn och barnbarn. Den bestod av familjefoton och kommentarer. Var och en berättade om sina minnen tillsammans med mig. Det var ganska festligt och otroligt kärleksfullt skrivet. Inte ett ord om vad jag själv minns som misstag från min sida lite då och då under livet. Så nu kan jag koppla av. Jag har fått mitt betyg och blivit godkänd. Men vad skall de prata om på min begravning?

Idag är det Alla helgons dag. Den dagen brukar jag gå till olika gravar där mina anhöriga ligger begravda för att lägga någon liten krans där och tända ljus. I år tänker jag bara ta fram porträtt och tända ljus här hemma och minnas de goda stunderna.

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email