Att söka vård för en fotskada borde inte vara krångligt. Men när den närmsta vårdcentralen endast erbjuder bokningar via telefon riskerar de som ej har svenska som modersmål att bli felaktigt bedömda och tvungna att vända sig till andra aktörer, skriver Ben Robertson.
Jag har en fotskada. Det här är inget stort besvär, men det är ett av de tusentals som finns på listan “uppsök läkare om symtomen kvarstår efter två veckor”.
Nu har det gått ungefär en månad, så det börjar bli dags att någon kollar på detta.
Först loggar jag in på 1177.se. Där kan man boka tider hos den vårdcentral som man är listad på. Ett enkelt system tycker jag, precis som det är att boka en tågbiljett.
Men tyvärr uppstår här mitt första problem. Det enda alternativ när man söker efter vårdtid online är “nybesök psykolog”, och tyvärr är en fotskada inte någonting för en psykolog att lösa.
Ingen fara, tänker jag, det går väl att svänga förbi vårdcentralen för att hitta en tid på plats. Det känns som den enklaste lösningen.
Men nej. Där får jag information om att man inte kan boka läkartid inne på vårdcentralen, istället måste man ringa.
Utan att gå in på hur absurt det är att i så fall ha detta telefonsamtal i samma vårdcentral, låt mig förklara vad nackdelen är med att göra det per telefon; språket.
Som någon med svenska som andraspråk är jag inte säker på alla ord och begrepp som kan behövas under ett läkarbesök. När man pratar i telefon är det alltid svårare att förstå kontexten, och om jag får frågor om mina besvär känner jag mig mer säker att beskriva dem rätt med hjälp av kroppsspråk eller bilder, inte bara med min röst.
Jag vet att det låter konstigt, men att ringa upp vårdcentralen känns ansträngande, mycket mer än det borde vara.
Konsekvenserna är att jag funderar över mitt vårdval, om den närmaste vårdcentral som Region Stockholm erbjuder, är rätt för mig. Det finns olika företag inom vårdsektorn som erbjuder digitala besök, bokning online, kortare väntetider och val av vård på mitt modersmål. Nu jag är inte den som vill gå över till den privata sektorn, men jämfört med alternativet och de hinder som finns kanske det ändå är bäst för mig att göra så?
Tidigare i veckan publicerade SVT en artikel med rubriken “yngre söker vård i onödan”, som tog upp att unga använder digitala läkarbesök för att söka hjälp för besvär som inte kräver vård. Kanske räknas jag som 34-åring inte längre till de yngre, men ”i stället för” att söka vård i onödan riskerar jag nu att söka vård för sent på grund av det omständliga system som finns på min vårdcentral.
Ben Robertson