Är det makthavare eller en yrkeskår man anklagar när snöskottningen inte når alla vrår och passager? Eller vädergudarna? Jag läste om en skola som hade problem med snö, men jag antar att elever och personal snabbt kunde åtgärda det själva.
En del av mina vänner har försett sig med egna små redskap, så att de efter nästa snöoväder kan ta sig fram på små och svårframkomliga vägstumpar. Snön brukar vara efterlängtad så här års, men det ska helst bara snöa på öppna fält och inte så mycket i tättbebyggda samhällen.
Många av oss minns underbara skidturer eller allt roligt vi som barn kunde göra i snön. Vi gjorde snölyktor och grottor av snöbollar, byggde snögubbar, gjorde snöänglar och pulade varann med snöbollar.
Jag tycker inte vi ska känna oss segregerade
Jag har upplevt vintrar både i Hälsingland, Skåne, Norrbotten och Stockholm. Bäst var det i Hälsingland. Det är många av oss som fortfarande drömmer om en jul i snölandskap – varför inte en tur i snösläde? Till julottan?
Nu kämpar man alltså i hela Stockholm med trafikproblemen efter snöfallet. Jag tycker inte vi ska känna oss segregerade. Vi behöver inte bidra till den bilden av oss själva. Här finns så mycket ”go”! Människor i området samarbetar eller stöttar med ett brett register av gemensamma intressen och behov.
Sociala och andra utmaningar har eggat de boende att hitta lösningar
Jag som bott här så länge har verkligen fått uppleva att sociala och andra utmaningar har eggat de boende – unga och äldre, män och kvinnor – att hitta lösningar. Det gör våra samhällen anpassade till världen i övrigt. Vi har inte tid att bromsa anpassningen.
Ortens invånare har via föreningar och andra organisationer brottats med utmaningar som hör till vår tid och lyckats lösa många i gemenskap. Det ger stolthet men framför allt också kunskap man kan dela med sig av.
Nu hoppas jag att vi får några fina vinterdagar.
Inga Harnesk
