MAYA ÖPPNA DÖRREN till sin mosters lägenhet och jag blev varm och kall samtidigt av att se henne. Hon hade på sig grå mjukisar och en plane vit t-shirt. På det hade hon tagit bort flätorna och släppt ut sitt naturliga hår. Ey shit, hur hade jag varit utan den här människan i flera veckor? Det kändes som två år, eller skumt nog bara som två minuter.
Hon höll anteckningsblocket i handen vilket var perfekt, det här skulle gå snabbt. Jag höll uppe den mentala skölden och förberedde mig på att vad som helst kunde komma ut från hennes mun. Hon signalera att jag skulle komma in. Jag ville bara hämta boken och gå. Varför gjorde hon det jobbigt? Mitt arbetspass var klart för dagen, men jag ljög och sa jag behövde dra till kneget.
Maya häpna. ”Asså driver du med mig? Grattis!”
Hon slängde sig över mig med en kram. Hennes parfym gav mig en snabb flashback till dagen vi åkte Voi tillsammans. Det var ett fint minne, jag ville aldrig komma ihåg det igen. Hon släppte och titta osäkert på mig, som att hon precis kommit på vad hon gjort.
‘Kan du inte stanna en liten stund bara?’
”Oj, förlåt”, sa hon och rodna. ”Vad är det? Är du inte glad?”
”För kramen?”
Hon garva. ”För jobbet.”
Min morsa var glad, räckte det? ”Kan jag få anteckningsblocket?”
”Kan du inte stanna en liten stund bara?” Kunde hon sluta? ”Men varför?” fråga hon. ”Asså du kan inte bara försvinna sådär! Vet du hur många gånger jag har ringt dig? Vi måste verkligen prata.” Sen såg hon på mig. ”Eller vill du verkligen dra?”
Jag fatta att det här var ett livsfarligt läge, och jag skulle ljuga sönder om jag sa att jag inte ville stanna. Jag kunde inte ljuga för henne. Så jag höll käften och följde med in i lägenheten. Hon gick tillbaka in med blocket i handen och jag intala mig att jag följde efter blocket, inte henne. Blocket ledde mig hela vägen till soffan. Jag satte mig och kände mig direkt skum. Det kändes som en fälla. Varför ville hon prata? Det här var ju över. Ville hon bekräfta i mitt ansikte att det var slut? Ville hon förklara att jag betett mig som skit och att jag måste lova att aldrig behandla nån så igen efter att hon dumpat mig? Jag blev till och med aggressiv i känslorna, så lite som jag hade kvar av stubinen, skulle jag ta mer skada? Det här var ett företag som inte funka, eller hur? Jag visste vad jag hade gjort för fel. Jag ångra mig och brann, men det var jag som tog den största förlusten, hon hade bara slösat sin tid på fel shuno, jag behövde inte höra det igen.
”Asså du tog det jag sa seriöst-seriöst?” sa hon och titta på mig.
Jag insåg att jag inte hade nån förståelse för kvinnor
Efter vårt tjafs hade jag kört berusad, blivit prejad av aina och torskat körkortet. Sen dess blev jag förgiftad på lagret av vinägerlukt. Var det seriöst nog?
”Aa”, svara jag kort.
”Men du borde inte bara stuckit, jag blev fett ledsen. Asså jag skiter i tjejen, det fattar du ju, men du kan inte bara dra eller ducka samtal? Hur ska vi kunna vara ihop då?”
Jag insåg att jag inte hade nån förståelse för kvinnor, först flippa hon för en brud på pizzerian sen var allt lallish. Bara prata och käka pizza så skulle allt ha löst sig? Svär jag fatta inget. Blocket låg där på hennes bord. Jag ville ta blocket och dra härifrån med min skam. Men hon vakta blocket med sitt liv. Det var min första upplevelse av gisslandrama.
Luren vibrera, ett mess. Från Hakeem? Lagret? Jag pallade egentligen inte, men det här messet kom så fucking lägligt att jag öppna och börja läsa direkt bara för att slippa stå och glo på Maya som en neandertalare.
Hej Sharmarke, jag är regissör på Stadsteatern i Husby. Vi ska ha en audition för en roll i vår kommande pjäs Hamlet. Jag fick tips från din vän Galab om att bjuda in dig på audition.
Jag läste om messet tio gånger. Audition, för teater? Galab! Har du spårat bror? Vill du fortsätta förnedra mig?
Alltså jag skulle skälla ut honom, slå han! När hade den shunon ens passerat en teater? Antagligen nån av alla Galabs tusen kontakter från olika klubbar, den snubben rörde sig i så många sjuka sammanhang.
Jag visste knappt vad teater var, mina fördomar sa att det var estetiska människor som skutta omkring och prata fett skum svenska. Jag kunde inte sånt, jag skulle snubbla och göra illa knät. Eller drev de bara med mig allihop? Var det Galab som messa från nytt nummer? Jag googla numret och det kom från Stadsteatern, what the fuck!
Maya verka inte ens lack över att jag stirrade i mobilen. Hon gick iväg till köket.
Jag hade aldrig ens satt min fot på en teater. Vad skulle jag göra där?
Jag läste om meddelandet och insåg att jag hade missat det viktigaste. Det var ett betalt jobb. Ey shit, jag kunde göra kullerbyttor om de ville, fick jag betalt nu? En gnista tändes, teater var inte stand up, men det var ändå att stå på scen. På nåt skumt sätt fanns det en connection.
Ey shit, jag behövde sluta dagdrömma och tänka på plocksnittet. Ny matlåda vänta på mig där hemma, kompis sluta dröm. Det var så löjligt, jag hade aldrig ens satt min fot på en teater. Vad skulle jag göra där?
Maya tog ut en petflaska med Fanta från kylskåpet. Det fräste när locket skruvades upp och ljudet väckte mig ur tankarna. Anteckningsblocket låg helt obevakat framför mig på soffbordet. Kusten var klar, jag snodde åt mig blocket, äntligen! Jag blev glad av att hålla i det, som att jag hittat hem. Bläddra lite i det bara för skojs skull.
Ey shit, jag hade kladdat sönder det! Det var meningar, streck, kladd och ord som var inringade. Ey det här var bra ju? Mina tankar börja spinna vidare på skämten.
Maya satte sig bredvid mig igen med glaset i handen. Hon snegla över min axel på anteckningarna. Jag påmindes om vad hon hade skrivit. Dina sketcher betalar inte ens pizza. Jag slog snabbt ihop blocket.
”Du älskar ju det där”, sa hon och titta ner i glaset. Syfta hon på läsken?
”Asså förlåt för det där jag sa. Jag var bara arg för att du gick. Och sen klicka du mig i en hel vecka? Och sen tyst? Jag trodde det var slut!”
Jag svär hon hade ett sjätte sinne
Vänta vänta. Var det inte det? Maya titta ner i glaset och fick en sorgsen blick. Ey shit vad hände? Jag hade varit helt inne i min egen bubbla. Men hur hade hon haft det?
”Var du så arg på mig, eller har det hänt nåt annat?” fråga hon.
Jag svär hon hade ett sjätte sinne. Jag såg hela biljakten framför mig. Om Maya fick reda på vad som hänt skulle hon bli så besviken. Galab min fucking bror, läck inte filmen är du snäll? Nu när Maya var tillbaka ville jag inte riskera förlora henne igen.
”Nä, inget har hänt”, sa jag och fick ont i magen av att ljuga för henne. Jag hade väl lovat att aldrig ljuga för henne? ”Jag svär förlåt du också. Jag borde aldrig ha låtit dig käka båda pizzorna själv!” Hon garva och det var som heroin rakt in i blodet, ey sluta aldrig garva!
Maya var fucking tillbaka. Vi var tillbaka! Shit vad jag hade saknat henne. Jag drack upp hennes läsk och blev så sprallig att jag råka säga att jag hade fått frågan om audition för en roll. Maya fick stora ögon och jag ångrade mig nästan direkt, fucka jag upp nåt nu igen?
”Är det för en film?” fråga hon.
”Det är teater. Hamlet.” Jag hoppades att hon skulle glömma vad jag sagt. Inga följdfrågor. Bara nicka och häll upp mer Fanta tack.
Hon stirra. ”Åh vad kul …”, sa hon men det lät inte så kul. ”Vad är Hamlet?”
Abow jag behövde poppa upp snacket då. ”Har du inte sett Hamlet? Det är en klassiker, walla du sover!”
‘Hamlet, det handlar ju om Hamlet!’
”Nej, vem är Hamlet?”
Hade hon inte redan ställt den frågan? ”Hamlet är … en snubbe!”
”En snubbe? Okej, vad handlar det om?”
Jag fick svettningar i pannan. ”Det handlar om … Hamlet, det handlar ju om Hamlet!”
Då var frågorna slut va?
”Vad är det för roll du ska spela?” fråga hon.
Neeej, varför? Det stod stilla i huvudet. ”Det är en roll som … HAMLET BARA, HUR FUCK SKA JAG VETA MANNEN!”
Maya titta ner och försökte hålla sig från garv. ”Det låter jättebra, kör!”
Hon titta upp, mötte min blick och då sprack det för båda. Vi garva som småflickor. Trots krampen i magen, det var så roligt. Maya försökte få ur sig fler ord men det gick inte. Teater var främmande mark för oss, vi var såna rookies. Maya tyckte att jag skulle gå på audition och ta beslutet sen. Hon hypa mig och fick mig att känna att jag inte var så bää som jag trodde. Det var så skönt att ha henne bredvid mig. Jag skulle kunna knyta fast mig själv på den här soffan, sån ångestfri känsla fick jag av att vara hos den här tjejen. Men vad skulle morsan säga om teater? Och min bror? De hade ändå supportat mig hela den tiden som arbetslös. Det här skulle bara vara en mer komplicerad version att heja på.
Jag kommer se ut som en bortskämd snorunge
”Asså du måste göra det du själv vill”, sa Maya.
”Jag kommer se ut som en bortskämd snorunge som inte vill smutsa ner händerna på lagret”, svara jag.
”Men det handlar ju inte om det, det handlar om din passion! Du kan inte fokusera på att tillfredsställa andras behov, man kan inte göra för mycket våld på sig. Fokusera på vad du vill. Det här är vad du vill, eller? Så vad väntar du på!”
Maya ville dela livet med en människa som var motiverad och tänkte framåt, som inte bara satt där och klia sig på bollarna.
När jag behövde Maya som mest fanns hon här för att uppmuntra mig. Relationen med henne var inte så komplicerad, den var så simpel. Det här var den optimala bilden av kärlek. Om det här inte var det rätta, visste jag inte vad som var det.
Det hade blivit sent och Maya fråga om jag ville ha nåt att käka. Jag svara pizza utan att tänka mig för. Ey shit, av alla maträtter i världen, varför sa jag just det? Frågan var fett känslig, men hon log bara och nicka.
”Jag går och hämtar pizzan då. Hejdå till min tjej”, sa hon innan hon gick iväg.
Jag chockades till skratt. Den lilla manlighet jag hade gick ut genom dörren med henne. Ey shit, jag ville aldrig härifrån. Livet var kort, jag behövde ta vara på det innan jag blev en äldre tjurgubbe på lagret. Jag svara regissören på Stadsteatern att jag skulle komma på audition.
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är skriven av Seluah Alsaati, berättelsen baserad på Sharmarke Elmis liv och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
