JAG PLOCKA UPP Galab från sjukhuset nån timme senare. Han hade fått kryckor och de fick knappt plats i brorsans bil. De gled åt sidan och krocka med ratten, jag kämpa konstant för att slå bort dem. Galab sa åt mig att åka till klubben han hade varit på igår. Va, varför? Jag körde mot klubben utan att veta vad som vänta oss.
”Ey walla man testa mig, tre grabbar kom och försökte slå mig, men jag slog dem alla tre! Jag knocka dem!” sa Galab.
Så fort jag hörde ordet slå fick jag panik, what the fuck? Tre grabbar mot en? Stackars gubbe, var han dum?
”Det räcker bror, varför är det alltid minst tre pers som jumpar dig? Jag har aldrig hört man mot man när det gäller dig Galab.”
”VAR VAR DU IGÅR DÅ?”
Ey shit. ”Bror du skulle ändå ha blivit slagen, det här händer varje gång du går ut, även om jag är med!”
”Men du borde ha varit där! Bror det är det här jag säger, du är ingen vän!”
Galab hade slagits med tre grabbar utanför klubben
Galab var uppe i varv och inne i tankarna. Han var en envis snubbe och jag tog allt han sa med en nypa salt. Han hävda sig och berätta hur mycket han slagits. Jag fick värsta ångesten i bakhuvudet, hur mycket stryk hade han fått? Varför skulle det här ens hända en människa? Min människa?
Under snackets gång, när det emotionella börja släppa försökte jag förstå händelseförloppet. Galab hade slagits med tre grabbar utanför klubben. Han hade klarat det eftersom att han var en gammal boxare och jättestor. Nån hade gett Galab en träff som blev en lårkaka. Galab gick haltandes tillbaka till klubben för att tvätta händerna. Med tanke på hur vingligt han gick trodde väktarna att han var full och vägra släppa in honom. Eftersom Galab tänkte att han var skadad och inte full, blev det en krock. Galab låste sig och vad gjorde han? Han skrek till väktarna att de skulle akta för han skulle in! Galab ställde ner foten på sin lårskadade sida och fälldes av väktaren. Galab var så ostabil att han ramla med huvudet först och slog sig rejält. Väktaren placera vikten på Galab men var inte så stor, så Galab vände sig om och såg att det var fullt med folk på gatan som stirra. Han brann över att folk såg honom på marken och tyckte det var förmildrande omständighet för att mordhota väktaren som ringde polisen. Galab försökte ta sig loss, väktaren pressa ner honom. Huvudskada igen.
‘Jag vill veta vem väktaren är, kuksugaren, knulla han!’
Hade inte polisen kommit och kört honom till Södersjukhuset hade han aldrig åkt dit, han var lika förbannad på väktaren som på kryckorna han fått. Kände sig som luffare.
”Vi är där snart!” sa Galab och titta ut från fönstret, jag fick puls, vad rörde sig i hans mosade skalle.
”Varför ska vi till klubben?” fråga jag helt utan att röja känslor.
”Jag vill veta vem väktaren är, kuksugaren, knulla han!” sa Galab.
Ey shit skulle han söka upp väktaren? Det jag förväntades svara var fuck den här väktaren vi dödar han! Istället vänta jag på nästa avfart för att vända hem. Att slå tillbaka skulle inte gynna Galab, om nåt skulle det skada honom. Men jag ville inte låta som en äcklig människa som uppmana honom att hoppa över det. Ingen av oss hade hus på våra namn, det enda vi hade var heder. För andra var heder inget men för oss var det allt vi hade. Galabs heder skulle försvaras med kött och blod. Det lät kanske som medeltiden, men det var så han tänkte.
Fuck heder mannen
Han fick ett samtal från Warre. Galab slog på bilen med kryckorna samtidigt som han gick igenom hela snacket igen. Jag kunde höra Warre från andra sidan luren uppmana till att hitta väktaren. What the fuck? Det klia i mig. Självklart skulle Warre säga att väktaren var en mes för det var det Galab ville höra. Warre visste hur lack Galab var, hans envishet var jättefarlig. Galab kunde få två-tre bekräftelser på sina känslor och bli triggad att göra nåt dumt.
Fuck heder mannen. Vi var farligt nära adressen och jag hade bara några meter på mig att få Galab på andra tankar. Motorn brumma dovt, som ett avlägset hot. Vad skulle Galab ens kunna svara? Han satt med kryckor och kanske brutna revben, jag hade kunnat jumpa honom här i bilen om han våga tjafsa emot.
”Är det verkligen smart att besöka klubben?” sa jag försiktigt.
”Vad menar du?” skällde Galab.
”Snubben kan vara där och det kan bli våldsamt.” Jag lät som en rädd gammal gubbe. Jag var en mes nu inför Galab men det var nåt jag fick offra.
”Aa, men jag ska slå han då, jävla kuksugare!” sa Galab vresigt.
‘Ta det lugnt bror, du behöver inte jaga en väktare’
”Bror låt oss vara smarta, speciellt i de här tiderna och med folks paranoia, sånt här kan eskalera fett snabbt, tänk om det blir verktyg som involveras”, sa jag.
”Jalla bre, då vi hämtar också verktyg!”
Varje gång jag sa nåt svara Galab med en större comeback.
”Varför verktyg?” fråga jag och försökte ett nytt grepp.
Galab var i chock. ”Vadå varför mannen?”
”Ta det lugnt bror, du behöver inte jaga en väktare. Låt oss chilla, låt oss försöka förstå situationen innan vi agerar.”
”Kolla den här pacifisten!” utbrast Galab.
Vad betydde det? Jag visste vad passiv var, Maya hade kallat mig för passiv en gång när vi tjafsa. Enligt henne var jag knäpptyst och gjorde inget. Men pacifist, det här var en annan utveckling. Utifrån sättet han la det på hade jag mina aningar, det betydde nog feg, mes eller bää.
”Pacifist, vad är det mannen?” fråga jag för säkerhets skull.
”Det är såna människor som hatar konflikter.”
Jag visste att Galab inte skulle döda nån
Den vanliga Sharre hade svarat din fitta jag är inte pacifist! Men nu behövde jag lugna ner min vän som var uppe i varv. Jag visste att Galab inte skulle döda nån. Han var sur och hade en hjärnskakning. Men chilla till dig.
”Hur mår du då?” fråga jag.
”Bra”, svara han.
”Men hur mår du i själen kompis, är det chill?”
Galab såg fett lack ut. ”Hur ska jag må?! På gud jag ska slå han!”
Varför var han så defensiv? Han hade blivit slagen och fått en hjärnskakning, det var inte så konstigt om allt inte var helt hundra just nu.
”Den är där framme! Den där skumma klubben bre! Stanna bilen, det var här vakten knocka mig! Jag kommer ta fast han!”
Jag parkera motvilligt brorsans Volvo vid vägkanten. Galab stirra ut genom bilens fönsterruta. Det såg ut som han hade fått syn på en grillad kalv efter att ha fastat en hel månad. Jag greppa ratten hårdare. Vad fan skulle jag göra? Klubblokalen hade stora fönster mot gatan och innanför hängde stora mörkröda gardiner. En man stod utanför på gatan och såg ut att förbereda inför kvällens event genom att sätta upp affischer.
‘Du stannar i bilen med dina kryckor’
Jag försökte lugna ner Galab samtidigt som jag sparka till hans krycka för att han inte skulle kunna komma ut ur bilen. Jag förklara att väktare kom från bemanningsföretag, den här snubben visste inte vilka väktarna var, han var bara här för att klistra upp reklam.
”Jag går och frågar han ändå!” sa Galab.
”Nej du ska inte fråga han, jag frågar han! Du stannar i bilen med dina kryckor.”
Jag klev ut från bilen och gick mot klubben. Sicksacka mig fram för att undvika vattenpölarna. Snubben som stod utanför lokalen hade ryggen mot mig. Han la in en stor affisch i en glasbox med skärm runt. Han hade ingen aning om att jag stod bakom honom. Skulle jag hosta för att få hans uppmärksamhet? Knacka på axeln? Affischen föreställde en trollkar med ett trollspö i handen. Han hade vita handskar på sig och log som att han precis trollat bort allas byxor. Hur såg det ut där inne? Jag luta mig fram mot fönstret och la händerna på rutan för att se bättre. Det var en stor restaurang med dukade bord och bestick.
”Kan jag hjälpa dig?”
Jag släppte snabbt fönstret. Snubben som hade satt upp affischen titta trött på mig. Han såg helt avslappnad ut med kofta och pösiga byxor i linne. Det här var en sån snubbe som kasta av sig jackan så fort det blev lite varmare. Jag titta bak på Galab som stirra på oss med näsan upptryckt mot fönsterrutan. Behövde han snora ner brorsans bil också?
Om jag fick chansen just nu att göra stand up skulle jag ta den
Jag vände mig mot snubben. ”Jobbar du här?”
”Ja du, jag är klubbägaren.”
Galab skulle få fnatt om han visste. Jag behövde ställa fler frågor för att visa mig aktiv.
”Okej. Vad är det här för ställe då?”
”Vi arrangerar events och bjuder in konstnärer som får visa vad de kan på scen.”
Jag tappa andan. ”Som vilka då?”
”Ja du, alla möjliga”, sucka gubben och fortsatte fixa med affischen.
Min dröm om stand up vakna igen, kunde den här klubben ta upp mig på scen snälla? Om jag fick chansen just nu att göra stand up skulle jag ta den, jag hade inte så mycket att förlora längre. Jag skulle skämta ihjäl om machokulturen. Bara den här dagen var en sketch i sig.
”Var det nåt annat?” sa klubbägaren och titta genom mig.
Kompis vad väntar du på, sälj in dig!
”Kommer alla väktare jobba ikväll?” hörde jag bakom mig.
Abow bre, Galab! Vad gjorde han här? Han skulle stanna i bilen! Klubbägaren titta förvånat på Galab. Allt han såg var en stissig snubbe med kryckor som kolla runt sig. Klubbägaren fatta inget och svara på autopilot:
”Vi har en bra security line, ja.”
”ÄR DET SÅ”, skreksvara Galab.
Galab var här bara för att hävda sig och göra problem
Jag fick panik och log så mycket som möjligt bara för att kompensera. ”Det var inte det vi ville fråga egentligen, vi tänkte kolla om ni har behov av nya gig på er klubb?”
Galab såg fett tjurskallig ut. ”Ey din väktare var är han?”
”Håll käften mannen, vad är det med dig?” väste jag.
”Jag vill bara veta om han är kvar den där väktaren som spelar ball!” Galab kolla på klubbarrangören som att snubben hade skulder till honom. ”Är han kvar här eller?”
Galab försökte hitta nåt fel på klubbägaren och var helt oblyg med blicken. Galabs ansikte var stone face, han var här bara för att hävda sig och göra problem. Han förvänta sig att få all information om vakten; namn, adress och en utskriven kopia av hans släktträd femton generationer tillbaka. Han var inte i den bemötande jargongen. Kunde han vänta med sitt drama tills jag hade låst ett fucking gig?
”Förlåt min kompis, han är autistisk men vi är här som ett team för att…”, sa jag.
”Jag är inte autistisk, jag vill veta jobbar alla ikväll?” avbröt Galab.
”Galab, min fucking bror, jag ber dig håll käften. I alla fall, vi är här för att vi vill…”
”VAR ÄR HAN?” skrek Galab.
”Ey, walla Galab…”
”Varför säger du att jag är autistisk? Jag är inte autistisk.”
”Du vet inte ens vad autism är så håll käften! Varför satt du inte kvar i bilen bara?”
Jag försökte göra ett gott intryck på klubbägaren men Galab var låst på konfrontation. Jag drog i hans tröja och försökte få honom att gå tillbaka till bilen.
”Sluta dra mig mannen, du är inte min tjej”, sa han.
”Vadå din tjej mannen?” svara jag.
”Du är inte min bitch, så sluta dra mig!”
”Håll käften du blev slagen mannen, vem är vems bitch nu!”
‘Jag vill slå alla här!’ sa Galab
Galab såg förfärad ut. ”Säg inte det högt mannen!”
”Men du skulle inte konfrontera han! Och nu du ska halta fram med dina kryckor och slå han?”
Klubbägaren såg fett road ut. ”Vad är det ni vill göra?”
”Jag vill slå alla här!” sa Galab.
”Neeej, jag vill göra stand up-event!” sa jag förtvivlat.
”Event! Jag vill göra event här, komedi!”
Galab var förolämpad. ”Ska du ta komedi före mig?” Galab visste redan att jag var en snubbe som skämta runt konstant. Det här var första gången jag snacka om att köra komedi på riktigt. Men allt han hörde var att jag återigen prioritera nåt annat framför honom. ”Din fucking clown! Vi är här för retaliation!”
Jag insåg att Galab hade rätt. Förstod hans längtan efter hämnd. Så jag gjorde det alla vänner hade gjort i den situationen. Jag drog bort en krycka från honom. Galab vingla och hoppa runt på sitt friska ben i en vattenpöl. Det var så roligt att jag garva högt. Stackarn, han kunde fan inte hålla balansen. Jag ville så gärna se honom ramla där på fläcken och blöta ner sig. Galab sträckte sig efter kryckan i panik.
Retaliation va? Han kunde inte ens stava till det
”Ge tillbaka den! Ge mig kryckan mannen!” skrek han.
Retaliation va? Han kunde inte ens stava till det. Galab vingla igen och hans ögon gick från skräck till ilska. Han vifta sönder med armarna för att hålla balansen.
”Jag ska slå den där vakten!” skrek Galab.
”Du kan inte ens stå och du ska hota folk!” sa jag.
”Mannen sug kuk, inte ens din farsa garvar åt dig och du ska bli komiker?”
”Sluta flaxa med armarna din kyckling, ser du inte att jag har ett seriöst jobb på gång!”
Från ingenstans hörde vi ett fnitter. Det var klubbägaren som garva rakt ut. Jag och Galab kasta en blick på varandra. Vi hade blivit avslöjade som snorungar. Jag blev tvärlack. Möjligheterna att stå på scen var borta med vinden. Jag skämdes så mycket för att jag droppat frågan om stand up.
‘Om du vill köra stand up hos oss är scenen din’
Galab fick ett samtal och jag räckte motvilligt tillbaka kryckan. Han tog vresigt emot den och vände om. På avstånd hörde jag hur han börja prata om väktaren igen. Nu hade Galab fått en ny target på listan, klubbägaren. Den jävla kuksugaren, han stod där och garva bara! Jag kasta en sista uppgiven blick mot fasaden på klubben med stora fönster innan jag vände om.
”Du det där var fan roligt på riktigt! Så du kör stand up?” fråga klubbägaren.
Jag stanna upp. Varför fråga han det? Var vi inte klara här?
”Jag vet inte vem du är men såhär mycket vet jag, du är en lustigkurre, och jag skulle göra tjänstefel om jag inte gav dig en chans. Om du vill köra stand up hos oss är scenen din.”
Jag fatta fan inget. Lustigkurre? Lalla han med mig? Eller hade vi stått här och pitchat ideér för honom?
”Vi fick precis ett avhopp, hur ser det ut för dig på fredag min vän, värma upp publiken innan vi drar igång?” fråga han helt seriöst.
Jag fick blodpropp och föll nästan ihop. Fick inte ur mig ett ord utan nicka bara, ja ja ja, det var söndag nu, fredag var perfekt! Jag visste inte hur man höll i en mikrofon men nicka så mycket att jag fick ont i nacken. När jag väl fick tillbaka talförmågan ställde jag så många följdfrågor att jag börja låta feg. Var? När? Hur? Han kontra med ställa frågor tillbaka. Körde jag tio minuter eller sju? Ey shit, var det här nån kod jag borde känna till? Jag valde sju utan att fatta vad jag skrev under på. Sen var det bestämt. Abow va? Klubbägaren såg mig som en riktig kreatör och tog mitt nummer.
”Du får en tusing för besväret min vän”, sa han.
Oh what?! Pengar också! Jag hade kunnat göra det gratis! Det bubbla i bröstkorgen, jag fnittra för mig själv hela vägen till bilen. Jag behövde inte välja mellan gatan eller att knega. Komedin kunde vara ett jobb ju. Jag skrev till Maya att jag skulle köra stand up och få EN HEL DAGSLÖN. Jag längta efter Mayas reaktion. Jag hoppades att hon skulle bli glad och svimma av chock.
Drömmen alltså, den som jag inte våga drömma. Att jobba med att få folk att garva och må bra. Där jag kunde få vara mig själv och där människor förstod vem jag var. Och nu skulle jag få smaka på det? Jag kunde inte fatta att det var sant. Om branschen var såhär lätt hade jag den on lock. Det var bara fem dagar kvar så jag skulle slippa den långa sträckan av att vara nervös. Jag skulle knappt behöva förbereda mig, det här var det jag kunde! Allt som behövdes var att gå dit som Sharre. Det här var det bästa som kunde hända mig just nu. Jalla då!
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och ett nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är skriven av Seluah Alsaati och är baserad på Sharmarke Elmis liv.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
