Onsdagskväll i Husby gård, kaféet har stängt för dagen och konsthallen likaså. Men strax efter 18 lyser det i Brinks hus, för i en av de röda stugorna håller scouterna till.
– Vi har en verksamhet som är otroligt uppskattad och vi vill nå ut och ge fler möjlighet att bli scouter, säger Jon Karlfeldt, ordförande för Norra Järva scoutkår.
Det finns mellan 80-100 scouter i Järva, uppdelade i fem olika åldergrupper. Den här kvällen är det Äventyrarna som träffas, scouter mellan 12-14 år. Först på plats är två av de tre vuxna ledarna, Elin Haltvik och Niklas Hägg. De bor i Akalla och båda två var scouter redan som barn.
– Jag gjorde ett uppehåll under några år, men sedan kom jag tillbaka och jag betalade alltid medlemsavgiften. Jag har hela tiden varit scout, säger Elin.
De scouter som har yx- och sågbevis går iväg till skogen i förväg
Elin och Niklas, tillsammans med avdelningsledaren Petter Blomgren, börjar förbereda inför kvällen. En vagn packas med vedklabbar, yxor, knivar och späntknivar. Det är meningen att de ska ge sig iväg till en eldstad inne i Akallaskogen, göra upp eld och poppa popcorn. De scouter som har yx- och sågbevis ska gå iväg till skogen först.
– En scout måste lära sig att först hantera verktygen, bara de som har yxbevis får hugga ved, säger Jon Karlfeldt.
Alla scouter samlas i ring, patrullerna kör sina ramsor och de hälsar som scouter gör. Idag ska de vara utomhus, och scouter är nästan alltid utomhus.
– Under pandemin ställde vi inte in, utan vi ställde om. Jag tror att vi ställde in ett enda möte under hela pandemin. Vi är ute, oavsett väder.
Men de gånger de är inomhus, då kan de ägna en hel helg åt spel av olika slag. Eller så pratar de om scoutlagen och lär sig om natur och miljö.
– Scouterna är ingen religiös förening, men vi diskuterar moral och etik, i brist på annat kan vi säga att det finns ett mått av andlighet, säger Jon Karlfeldt.
Vi går iväg mot skogen, förbi konsthallen och koloniträdgården och in i skogen. Efter en liten stund känns det verkligen som om vi är långt borta, det är kallt, men solen strålar mellan granar och tallar. Det är vackert.
Scouterna börjar förbereda elden. Elin Woods och Anamaria Aurora Vieru arbetar med späntknivarna, det är knivar med två handtag som används för att tälja stickor ur vedklabben. Tjejerna går båda två i Kista grundskola och de gillar scouterna.
– Det bästa är att åka på hajk, säger Elin och Anamaria håller med.
– Det gör vi två, tre helger per termin och på sommaren blir det scoutläger som är lite längre.
En hajk betyder att de åker iväg ut i naturen, ofta tillsammans med andra scoutgrupper, sover i tält eller stugor och lagar mat över öppen eld. Världens största hajk är den internationella träffen jamboree. Då träffas tiotusentals scouter från hela världen, och det är nog enda gången som scouterna hamnar i nyhetsflödet. Förra året var det jamboree i Sydkorea och där blev det oväder. Men Jon påminner om att en av punkterna i scoutlagen är att en scout möter svårigheter med glatt humör, och så var det också i Sydkorea.
– Ja, okej, nu blir det en tropisk storm och vi måste utrymma 40000 personer. Ja, men då löser vi det och så hittar vi på något annat för dem att göra. Och så gjorde de det, så funkar scouterna.
Abbe Hampusson tar yxan och börjar hugga ved. Han är 13 år och har varit medlem i några år. Det var en kompis som drog med honom till scouterna. Kompisen har flyttat, men Abbe är kvar.
– Jag tycker om att vi är mycket utomhus, och vi lär oss hela tiden saker, säger han och hjälper kompisarna att göra upp eld.
Det är en överrepresentation av radhusungar från Kista och Akalla
När det gäller att nå ut till barnen i Järva, och representera den mångfald som finns i stadsdelen, vill scouterna bli bättre. Jon Karlfeldt är medveten om hur det ser ut i organisationen.
– Den här scoutkåren är utan tvekan en av de scoutkårer i Sverige som har störst mångfald, men den reflekterar inte fullt ut stadsdelen. Det är en överrepresentation av radhusungar från Kista och Akalla, och en underrepresentation av barn från miljonprogrammen i Husby. Så är det.
Han konstaterar att bland ledarna finns det ännu mer att göra.
– Ja, tittar man på oss ledare då är det ännu lite vitare, lite medelklassigare än vad scouterna är. Vi är inte nöjda med det, vi vill nå ut bredare, vi har en verksamhet som är otroligt uppskattad av dem som deltar.
– Vi vill ge fler möjlighet, vill sprida det till fler. Om man kan bli scout eller inte ska inte bero på om man har föräldrar som varit scout eller inte, eller råkar veta att vi finns.
Kerstin Gustafsson Figueroa
