Runstenarna på Järvafältet berättar om historien

Artikel/Kultur

Vad säger oss runstenarna på Järvafältet?
Det skall mana (oss att) minnas männen medan människor leva! ᚦᛁᛏ ᛋᚴᛅᛚ ᛅᛏ ᛘᛁᚾᚢᛘ ᛘᛅᚾᛅ ᛘᛁᚦᛅᚾ ᛘᛁᚾ ᛚᛁᚠᛅ (ðet skal at minum mana meðan men lefa) Så står det på en runsten i Runby i Upplands Väsby inte långt från Järvafältet.

Men vad får vi veta om dem som levde här för tusen år sedan om vi tittar på våra egna stenar? Ja, vad de hette förstås, Inga och Björn, vanliga namn än idag. Och Anund, det har jag en studentkamrat som heter. Eller Ragnälv, jag ser att tre svenska kvinnor heter så idag. Gärdar och Jorundur? Jag känner en islänning som heter Garðar, och Jörundur kan man heta både på Island och Färöarna.

Flest runstenar i världen står här i Mälardalen, och Järvafältet är inte missgynnat

Men vad får vi mera veta? När vi flyttade till Husby för snart 40 år sedan, kände jag mig tvungen att lära mig läsa runor. Flest runstenar i världen står här i Mälardalen, och Järvafältet är inte missgynnat.

Bara femtio meter från kåken där vi bor, vid Husbypasset nära Husby gård, har Björn låtit ”resa denna sten åt sin broder – -sten”. Början av broderns namn är försvunnet. ᚴᚬᚦ ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ ᛅᚾᛏ ᚼᛅᚾᛋ ᛅᚢᚴ ᚴᚬᛋ ᛘᚬᚦᛁᛦ (guð hjalpe and hans auk gus moðer), läser man. Gud hjälpe hans ande och guds moder. Stenen är signerad ᚢᛁᛋᛁᛏᛁ ᚱᛁᛋᛏᛁ  Och det här är bara en av de stenar som runristaren Visäte ristat, och han har använt den yngre runraden.

Det kan vara knepigt att tyda för det fanns just inga stavningsregler

Det fanns en äldre runrad med 24 runor, men någon gång kanske på 800-talet gjordes en ”stavningsreform”. Hur det nu gick till så minskades antalet runor till 16, och dem fick Visäte klara sig med. Därför står till exempel  för både k och g och ng-ljud,  för b och p och  för t eller d, ᛁ för i och e. Det kan vara knepigt att tyda för det fanns just inga stavningsregler. Man skrev som det lät och språket har ju förändrats på tusen år. Det finns böcker på bibblan för den som vill lära sig försöka tyda runor.

Men vad kan vi veta om Björn?

Men vad kan vi veta om Björn? Ja, att han bodde här och att han månade om brorsan och ville att både gud och guds moder skulle hjälpa’n i livet efter detta. Det förstår vi. Och att stenen som de flesta av våra runstenar är kristen. Mitt på stenen har Visäte för säkerhets skull ristat ett stort kors. Sedan kan man förmoda att Björn ärvde sin bror och att inskriptionen ska visa att han nu äger gården. Mitt emot står en bautasten, en rest sten utan runor. Men den var säkert på sin tid liksom runstenen grant bemålad.

Med lite fantasi kan man undra över hur det var för Björne och hans brorsa med det halva namnet att växa opp på Järvafältet för tusen år sedan. Bland små gråa hus, åkerlappar, småväxta kor, grisar och får och en och annan häst. Och när vi promenerar förbi Husby på vägen mellan Kista och Akalla förstår vi att redan för tusen år sedan gick en väg fram här mellan stenarna, som Björn och hans bror och massor av andra människor före oss har gått och sprungit på.

Jag tänkte knalla vidare på Järvafältets vägar till andra stenar och småningom återkomma till några andra människoöden på Järvafältet.

Mats Leander

Print Friendly, PDF & Email