rinkeby polishus

Polisens rädsla för media får allvarliga konsekvenser

Nyheter

Polismyndigheten är så icke-transparent att det hotar demokratin. Det anser journalister som intervjuats i en ny forskningsrapport.
– Jag har läst rapporten och tycker den var jätteintressant. Mycket hade jag inte ägnat en tanke åt tidigare, säger Anders Djurestad, biträdande lokalpolisområdeschef Järva.

Forskningsrapporten Hur hanterar polisen journalister? Om transparens, makt och slutenhet bygger på kvalitativa intervjuer med 62 journalister och 30 polisanställda med erfarenhet från polisens kommunikationsavdelning eller arbete på strategisk ledningsnivå. Rapportförfattarna Stefan Holgersson som är polis och forskare vid Linköpings universitet och journalisten Ossian Grahn har också analyserat omkring 8000 reportage i media och 800 inlägg inklusive 4000 kommentarer på polisens officiella konton på sociala medier.  

Den bild som framträder visar en myndighet som har allvarliga problem med kommunikation ur ett flertal aspekter. Polismyndigheten har ett stort informationsövertag, de följer inte den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen, polisens presstalespersoner förmedlar ofta felaktiga uppgifter, information som inte är till polisens fördel utelämnas i kontakt med media och det är svårt att få kontakt och göra intervjuer med polisanställda. 

Det förekommer att polisanställda medvetet struntar i att lämna ut offentliga handlingar

”Organisationen känns rädd. Om man vill intervjua någon polis i linjen så vill de oftast fråga pressavdelningen eller chefer om det är okey att de uttalar sig. Det känns helt fel. Det här måste grunda sig i en kultur där ledningen ska ha koll på vad poliser tycker och säger.”, säger en av de intervjuade journalisterna i rapporten.

Poliserna som intervjuats bekräftar det som journalisterna beskriver. Många är rädda och det förekommer att polisanställda medvetet struntar i att lämna ut offentliga handlingar. Men menar också att det finns strukturella faktorer inom Polismyndigheten som gör det svårt att lämna ut information och dokument som omfattas av offentlighetsprincipen.

I praktiken innebär detta stora problem, framförallt för lokalmedia som ofta förlitar sig på polisens uppgifter som grund för nyheter och reportage. 
Hälften av de intervjuade journalisterna uppgav att de var oroliga för att förstöra sina relationer till enskilda poliser om de rapporterade kritiskt om myndigheten. Enligt rapporten utgör reportage om polisen och brott hela 20 procent av samtliga reportage i lokalmedia och endast en halv procent av dem är kritiskt granskande reportage om polisens verksamhet.

72 procent ansåg att myndigheten är icke-transparent

Stefan Holgersson och Ossian Grahn drar slutsatsen att om polisen döljer problem i verksamheten så kan det försvåra arbetet mot rasism, sexuella trakasserier, övervåld och misslyckade arbetsmetoder inom kåren. Det är även en fråga om skattepengar. Om insynen i verksamheten är så begränsad finns risk att offentliga medel inte används på ett effektivt sätt.

2015 genomfördes en stor omorganisering av Polismyndigheten då verksamheten centraliserades. I samband med detta förändrades också polisens kommunikation och transparensen försämrades, menar rapportförfattarna. Polisens kommunikationsverksamhet har blivit mer lik den som används av politiska organisationer och företag. De arbetar uttalat för att stärka sitt varumärke och avfärdar kritik som riktas mot myndigheten.

Strategin fungerar. Att förtroendet för polisen ökar hos allmänheten konstateras återkommande i olika opinionsundersökningar. Men det har ett pris. Endast några få procent av de intervjuade journalisterna svarade att de tycker polisen är en transparent myndighet och hela 72 procent ansåg att myndigheten är icke-transparent. Över en tredjedel av journalisterna uppger att Polismyndighetens agerande är så allvarligt att det utgör ett demokratiskt problem.

Jag tror många polisanställda har ett behov av att berätta om vårt arbete

Järvapolisens biträdande lokalpolisområdeschef Anders Djurestad kände först inte till rapporten när Nyhetsbyrån Järva ringde upp för en kommentar, men dagen efter har han hunnit läsa igenom den.

– Vi har jobbat väldigt hårt med transparens och försöker vara självkritiska i vårt jobb för att hitta det bästa arbetssättet. Jag kan förstå att det ibland ur medias synvinkel kan försvåra med kommunikatörer, men jag ser media som ett kommunikationsverktyg. Sedan händer det under insatser att jag hamnar i situationer då medietrycket blir alltför hårt och då har vi kommunikationsavdelningen.

För att komma i kontakt med polisen i Järva eller någon annanstans krävs att man går genom pressavdelningens kommunikatörer eller att man har personliga kontakter till enskilda poliser. Det finns ingen lokal växel för att nå en specifik polisstation eller avdelning, men Anders Djurestad säger att de har en egen kommunikatör som ansvarar för verksamheten i Järva.

Är polisanställda rädda för att prata med media? 


– Det finns nog en rädsla, men jag tror att det handlar mer om osäkerhet. Man är inte van och vet inte vad man ska säga. Jag tror många polisanställda har ett behov av att berätta om vårt arbete, det märks ju inte minst i sociala media.
 Jag uppmanar absolut anställda lokalt att prata med media, men de ska känna sig bekväma.

Vad är ditt ansvar i det här?

– Mitt ansvar är jättestort. Jag ska förmå personal att prata med media och om polisen har gjort något fel måste myndigheten vara transparent och i varje given situation förklara och vara så transparenta som det går, men det är en utmaning.

Anna Nygård



Print Friendly, PDF & Email