Det är den tiden igen! Våren som jag sett fram emot – varje år lika mycket. Genom fönsterrutan lockar lövträden med sina översvallande lövklädda grenar – lockar mig som sitter i TV-stolen att gå ut. Absolut! Det har regnat hela dagen och gör det fortfarande, men vad gör det.
Utrustad med käpp och paraply tar jag först vägen förbi granngården i ett par små ärenden och söker mig sen ner mot Järvafältet i närheten. Där svänger jag in på den i mina ögon vackraste promenadvägen i alla väder hela året. I dag är den grönare än någonsin! Man har röjt bort risiga partier träd och buskar på bägge sidor längs hela vägen. Stubbarna döljs nu av saftigt gräs. Det var bara några enstaka ensamvandrare till ute, så vi nickade och log mot varann – i samförstånd.
Det var bara några enstaka ensamvandrare till ute, så vi nickade och log mot varann – i samförstånd
Annons:
Jag stannar till och insuper allt det gröna. De två koltrastarna vid mina fötter bryr sig inte om att lyfta! Men så där kan man ju inte bli stående, så jag går hemåt. Snart är jag framme vid ”mina” träd och promenaden är slut.
Lite senare sitter jag i Tv-stolen igen och får då se ett program om annan växtlighet. Det var ett program om permakultur i Palestina – ett odlingsprogram. En av lärarna anser att dessa odlingar är ett sätt att klara ockupation och framtida miljöförändringar. Det är alltid skönt att ha något positivt att berätta om.
Här hemma har vi allt ljusare kvällar så jag kan beundra grönskan ännu några timmar från Tv-stolen.
Inga Harnesk
