När ledningen inte lyssnar

Tusen tecken

”Ledningen är tondöv, de lyssnar inte. Vid en skjutning skickade de ut oss att dela ut pepparkakor i tunnelbanan…”

När de anställde Hagi Farah som medborgarvärd i Rinkeby visste de nog inte vad de gjorde. Eller så visste de precis. Han har sin arbetsplats i ett litet kontor i Rinkeby tunnelbanestation, men han sitter sällan där. Han är ute i ”sina områden”, deltar i varje möte i stadsdelsnämnden, alltid påläst, alltid engagerad. Han är med när Folkets Hus eller Folkets Husby har sina möten. Han finns på plats när stadsdelens undersköterskor får sina broscher efter avslutad utbildning, och han värvar unga män till byggtekniska gymnasiet i Kista. När ungdomarna härjade i Rinkeby centrum senast, och bilarna brann, var Hagi där. Polisen avvaktade på avstånd, brandkåren lät bilarna brinna ned, men Hagi var på plats. Hagi Farah är en av dem som ger trygghet och gör en viktig insats.
Men varför funkar inte medborgarvärdarna lika bra överallt? Ole-Jörgen Persson, M, i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, säger så här i den här veckans tidning: ”Jag måste erkänna, att jag fortfarande inte riktigt vet exakt vad som är värdarnas konkreta arbetsuppgifter och vad de har tillfört stadsdelen.”Några av dem som anställdes som medborgarvärdar i november 2016 i Spånga-Tensta har redan slutat. Anledningen var att ledningen inte tog till vara de erfarenheter som medarbetarna har. ”Ledningen är tondöv, de lyssnar inte. Vid en skjutning skickade de ut oss att dela ut pepparkakor i tunnelbanan…”

Kerstin Gustafsson

(Följande text har tidigare publicerats i Vi i Kista-Rinkeby-Tensta, Direktpress.)

 

Print Friendly, PDF & Email