Porträtt av Anders Cardell

Nationella narrativ kan beskrivas som kollektiva berättelser eller om man vill, gemensamma ”sanningar” om ett land eller folks historia. Förenklat kan man beskriva det som en berättelse om vad som hänt, när det hände och varför, samt vad det fick för effekter för landet, politiken och människors villkor.

Våra nationella narrativ har varit viktiga att angripa för krafter på den yttersta högerkanten, eftersom de innehåller vår samlade sociala och politiska kunskap. Kan man få människor att frigöra sig från dessa kollektiva berättelser skapas nya möjligheter, för ett politiskt påverkansarbete.

När händelser och skeenden har ägt rum kan vara svårt att ifrågasätta eftersom det ofta är grundligt dokumenterat. Det man kan få människor att tvivla kring är ”varför och hur” de ägt rum, ”vilka effekter de fått och vilka drivkrafter som fanns bakom det som hände.”

En enorm bedrift och en humanistisk
seger reducerades till ”flyktingkrisen”

Tidigare har det funnits en relativt bred politisk konsensus kring flera frågor och händelser som format Sverige och landets utveckling, denna kollektiva verklighetsbeskrivning har övergetts av flera partier i den ”post truth” tid vi befinner oss i.  

Ett exempel på hur krafter på yttersta högerkanten varit framgångsrika i deras ambition om att påverka Sveriges nationella narrativ, har varit beskrivningen av den så kallade ”flyktingkrisen” 2015.

Vi kan se hur detta skeende porträtterats eller ramats in som en kris för landet och vår befolkning. Något som var en enorm bedrift och en humanistisk seger, där en relativt begränsad grupp människor under mycket kort tid, med begränsade resurser lyckades utföra stordåd för en relativt stor grupp människor i en mycket utsatt situation, blev reducerat till ”flyktingkrisen”

Man får en bild av att det var vi i
Sverige som var de utsatta

Namnet ”flyktingkrisen” kanske var väntat, media måste sälja innehåll. Det som inte var lika väntat var den laddning och innebörd krafter på högerkanten ville att händelsen skulle få i människors medvetande. När man ser hur dessa krafter beskriver det som hände får man en bild av att det var vi i Sverige, som var de utsatta, inte de människor som kom till Sverige för att de tvingats på flykt.

Rasistiska krafter på högerkanten visste att möjligheterna att påverka människors verklighetsbild var given om de lyckades fortsätta hamra in budskapet om att 2015 var förödande för Sverige.

Efter att krafter på högerkanten lyckat sälja in en grovt missvisande bild av det som ägde rum som en kollektiv sanning, har denna ”sanning” använts i en mängd politiska sammanhang för att jämställa humanism med naivitet.

Händelsen har på ett skamlöst sätt förstärkts med ord som ”massinvandring” och använts för att förklara en rad samhällsfenomen. Våldsutvecklingen bland kriminella grupper med koppling till drogförsäljning är ett exempel, en försämrad skola och samhällsekonomi är andra. Framförallt kanske den har använts för att förlöjliga och förminska civila och politiska initiativ med humanistiska ambitioner.

Sanningen har förmågan att sätta oss fria,
frågan är bara hur många som kommer hitta den

”Om du lyckas få människor att tro att den ökade våldsutvecklingen som ägt rum bland kriminella grupper helt eller delvis är orsakad av det du beskriver som en ”flyktingkris”, är det lätt att få människor att reagera mot ett humanistiskt flyktingmottagande.”

Beskrivningen gör det dessutom möjligt att porträttera människor som gav stöd till de som kom hit som ”naiva, godtrogna” och till och med ”medskyldiga till negativa saker som sker i samhället” Människor som gjorde en fantastisk insats, som såg till att utsatta människor fick ett varmt och omtänksamt bemötande och bidrog till att göra det enklare för människor att komma in i samhället, porträtteras därmed som medskyldiga till ett händelseförlopp som förtjänar allmänhetens förakt.

Sanningen har förmågan att sätta oss fria, frågan är bara hur många som kommer hitta den, bakom alla lager av lögner som sprids av krafter på yttersta högerkanten (och reproduceras av högerpartier i politikens mittfåra).

Anders Cardell

Print Friendly, PDF & Email