Tjej applicerar läppglans

Mizeria, del 33: Coco Chanel

Följetong/Kultur

Jag ler för första gången på länge, men med ångest i leendet. Jag känner mig stressad. Tänk om han inte tycker om mitt hår, mitt smink eller mitt sätt att gå på. Jag vill att han ser mig i den bästa versionen av mig själv. Jag gjorde fan situps mitt i natten igår. Som att det ska hjälpa och jag ska vakna med 6-pack. Utanför salen står inte många människor, en kvinna kollar på mig och frågar om jag ska till rättegången för centrumskjutningen.
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

Aicha

Jag har tillräckligt med märkeskläder för att komplettera en hel look. När jag väl använder den måste tillställningen vara ytterst speciell. Som idag. Jag ska träffa Nano.

Sekunden jag lämnade Misha påbörjade jag katthetsprocessen. Jag gjorde hemma-spa. Skrubbade kroppen, målade naglarna. Morsan frågade om jag skulle gifta mig så mycket som jag höll på.

Folk hade kallat mig för stalker om dom visste under vilka omständigheter jag ens kommer se honom. Men det här är det närmsta jag har kommit honom som förstört mina dagar och nätter under flera månader. Jag måste få se honom. Jag vill se hur jag känner, och hur han känner.

Det är inget ovanligt att ortengrabbar hamnar på rättegångar även när dom inte har gjort något. Det är knappt några människor här i tingsrätten heller, så jag antar att det är ett oviktigt fall. Receptionisten sa att jag skulle till sal nummer två.

Jag ler för första gången på länge, men med ångest i leendet. Jag känner mig stressad. Tänk om han inte tycker om mitt hår, mitt smink eller mitt sätt att gå på. Jag vill att han ser mig i den bästa versionen av mig själv. Jag gjorde fan situps mitt i natten igår. Som att det ska hjälpa och jag ska vakna med 6-pack.

Jag lockade håret på samma sätt som jag hade det på vår första träff, och jag använde parfymen han älskade. Coco Chanel

Utanför salen står inte många människor, en kvinna kollar på mig och frågar om jag ska till rättegången för centrumskjutningen. 

Vilken centrumskjutning? Menar hon Osmans? Vad har Nano med Osman att göra? Jag trodde det rörde sig om något mindre bax eller krogbråk. Jag känner hur ansiktet fastnar i chockläge och tvingar mig själv att nicka till svar innan benen sakta rör sig in mot salen. Det måste vara ett missförstånd.

Mitt hjärta slår så hårt att jag kan se det genom bröstet. Turbulens inombords.

Stressen och nervositeten får händerna att skaka, att måla eyeliner idag var en extra utmaning. Jag lockade håret på samma sätt som jag hade det på vår första träff, och jag använde parfymen han älskade. Coco Chanel.

Undrar vad han tänker när han ser mig, kommer han ångra sig eller kommer han tänka att han var fett dum som ens var med mig?

Jag håller andan, värmen får mig att känna mig febrig i kroppen, jag kommer få panik av att se Nano komma in, jag kanske inte ens borde vara här

Det är inte första gången i en rättegångssal, folk åker in och ut härifrån konstant för minsta lilla. På min rad sitter en äldre dam, två grabbar, och längst fram ser jag två journalister. Verkar inte vara många närstående. 

Det är fler från rätten än vad det är åhörare, och den ena nämndemannen gräver så djupt i sin näsa att man kan tro det finns guld där inne.

Domaren harklar sig och sätter igång, han bekräftar att det rör sig om dödsskjutningen av Osman och ber den första åtalade att komma in. Jag håller andan, värmen får mig att känna mig febrig i kroppen, jag kommer få panik av att se Nano komma in, jag kanske inte ens borde vara här.

Dörrarna öppnas och jag ser två kriminalvårdare eskortera honom handklovad in i salen.

Munnen blir alldeles torr, jag hör min kropp från insidan, jag hör min egen puls och hur mitt blod rör sig. Jag vill spy men samtidigt måste jag vara katt. Mina ben blir spaghetti och jag känner mig svag.

Han ser mig, och kollar bort. Han ser ovårdad ut, så som jag tycker att han är som finast. Utan hårprodukter, utan perfekt trimmat skägg. Men han ser inte ut att må bra.

Han kan inte ha gjort det, han är inte empatilös. Han är hela mitt hjärta

Han ser på mig igen. Jag klarar inte av att möta blicken, jag skäms över att ha stalkat honom hit, tänk om han tror att jag är psycho. Jag sänker blicken till hans handklovar och jag ser något under, ett smutsigt åkband. Samma som mitt. Ett lugn sveper över min kropp. Han minns mig.

Han kan inte ha gjort det, han är inte empatilös. Han är hela mitt hjärta. Även om ingen någonsin kommer förstå det.

Domaren kallar in nästa åtalade och jag vänder ivrigt huvudet för att se vem det är som faktiskt tagit Osman ifrån oss. Dörrarna öppnas igen och två kriminalvårdare till kommer in med en motstridig person i handklovar.

Jag sträcker mig för att se vem det är, och jag ser mitt eget ansikte. Jag ser Ali.

Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 34 publiceras imorgon.

Print Friendly, PDF & Email