En persons skugga

Mizeria, del 30: Live från häktet

Följetong/Kultur

Dom tog min dator och min telefon. Allt jag hann göra var att ringa morsan och dra en lögn om att jag ska ta en sista minuten till Grekland för att rensa huvudet. Hon vet att jag mår fett dåligt så hon sa inget, bara att jag skulle köpa någon olja, som att den inte finns här. Aicha kommer koka när hon får veta att jag fick åka bara sådär.
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

Ali

Misstänkt för mordet på min bästa vän.

Min feghet är så uppenbar att till och med centrumkameran fångade den.

Att ha passerat och placerats bakom gärningsmannen utan att ingripa hade varit tillräckligt för att bli misstänkt, men att inte ha skottats när jag var ett så tydligt vittne och att ha sprungit ifrån mordplatsen så hastigt är inte direkt saker som talar för min oskyldighet.

Dom skiter i att vi känt varandra hela livet, att han har bott hos oss. Folk skjuter varandra för en röding, varför skulle lite nostalgi och fina minnen begränsa en?

I förhöret pratade dom med mig som att jag inte ens var människa

Det här rummet är så stelt det kan bli. Så tomt och tråkigt. Jag undrar vilka som har suttit här före mig, säkert folk man känner. Jag får inte ens gå på toaletten utan att kalla på någon. Fett pinsamt och obekvämt. Tiden går så sakta, inte ens i skolan går den så segt.

I förhöret pratade dom med mig som att jag inte ens var människa. Som att jag var en barbar utan empati, som att relationer inte skulle betyda någonting för mig. Som att jag är kapabel till vad som helst för rätt pris. Som att jag saknar moral och principer. 

Under loppet av ett fåtal dagar har så mycket hänt. Jag gick från att vara den duktiga killen till att sitta häktad. Hela mitt liv har jag skött min skola och sport, haft olika timanställningar och sommarjobb. Medan grabbarna som becknade åkte till Marmaris och Ayia Napa med sina snabba pengar, satt jag som telefonförsäljare eller tränade inför nästa fotbollsmatch. Jag har alltid sett efter mina närmaste, speciellt Aicha och mamma, och Osman som min egen bror.

Det har varit frestande, tro mig. Att se folk dra in lika mycket pengar på en kvart som jag drar in på en månads knegande där folk klickar mig i örat. 

För varje gång jag nekats jobb för min postkod

Jag har blivit cok irriterad för varje gång jag nekats komma in på klubben för att jag uppfattats som problem. För varje gång en tant hållt sin väska hårdare på tuben för att jag ser ut som en tjuv. För varje gång jag nekats jobb för min postkod.

Men jag höll mig till den långa vägen. Bara för att ändå hamna i häkte, misstänkt för mord, och på vem dessutom, min bästa vän. Till vilken nytta har jag plågat mig själv egentligen?

Dom ger mig arbetsuppgifter här i häktet som att sortera pärmar som att dom gör mig en tjänst. Mannen, det kallas för slaveri.

Dom tog min dator och min telefon. Allt jag hann göra var att ringa morsan och dra en lögn om att jag ska ta en sista minuten till Grekland för att rensa huvudet. Hon vet att jag mår fett dåligt så hon sa inget, bara att jag skulle köpa någon olja, som att den inte finns här. Aicha kommer koka när hon får veta att jag fick åka bara sådär.

Det värsta med häktet är att jag är inlåst med mig själv

Jag kan inte vara ärlig i en sån situation. Hela deras syn på mig skulle förändras om dom visste var jag satt. Min pappas besvikna blick över att jag ens umgåtts med Osman bakom hans rygg var tillräcklig för att markera var gränsen går. 

Det värsta med häktet är att jag är inlåst med mig själv. Mina tankar tar över. Jag tänker på hur feg jag är och hur jag plötsligt fått titeln kriminell utan att ha gjort något. Jag betraktas och bemöts som en brottsling. Jag har alltid kriminaliserats utifrån tidigare, men här går man dömd på ett helt annat sätt. 

Paranoian att någon är efter mig är utbytt. Jag catchades av ena parten som jag nojade mig för, ayna, men nu är paranoian familjen istället.

Släpps jag så måste jag haffa en resväska och gå till solarium innan jag går hem, plus köpa någon olja som det inte står Konsum på.

Men jag har ingen plan för vad jag gör om jag inte släpps.

Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 31 publiceras imorgon.

Print Friendly, PDF & Email