Melodys Tre streck hade premiär på hemmaplan

Kultur/Recension

Jag gick från ett fullsatt Folkets Husby, där Järva röstar hade sina debatter, och tvärs över Husby torg till en fullsatt teatersalong på Kulturhuset. Efter 14 år inom stand-up har Melody Farshin en egen en föreställning och premiären var på hemmaplan, på Stadsteaterns scen i Husby.

I vestibulen fanns en tecknad version av Melody, som en pappersdocka i snudd på naturlig storlek. Och första delen av showen var en animerad kortfilm, som berättade Melodys historia. Hur hennes föräldrar träffades i hemstaden Esfehan i Iran, hur kriget tvingade dem på flykt och hur de hamnade i Sverige och Askersund. Men en annons från den legendariska butiken Salam Kurda, som vid den tiden var ganska ensamma om att sälja basmatiris, skulle visa sig bli avgörande för att paret Farshin hamnade i Husby.

Så gör då Melody entré och hon får naturligtvis applåder. Men nja, hon var inte riktigt nöjd och tycker att vi gör om det igen. ”Applådera från roten” säger hon och det gör vi nästa gång. Applåderna ville inte ta slut.

Jag är Husby, min gård i Husby

Melody berättar sin historia, en historia som hon delar med så många andra. Den om att ha ett moderland, ett fosterland och att bo i ett miljonprogram. De tre strecken på adidas-tajtsen hon bär på scen har den betydelsen för henne. Moderlandet – ”du vet att föräldrarna alltid har rätt”. Fosterlandet – ”i Iran förstår jag att jag är svensk”. Miljonprogrammet –  där hon hör hemma. Jag är varken iranier eller svensk, säger hon. ”Jag är Husby, min gård i Husby.” 

Hon ville ha sin premiär i Husby, på hemmaplan. inte ”inför alla glutenintoleranta på Södermalm”. Föreställningen är en dryg timme, en perfekt blandning av kul och allvar. Hon berättar att hon ibland blir en annan i ”helsvenska” situationer. Då förvandlas hon till ”Maj-Britt” mot sin vilja, och ändrar både sitt språk och sitt uttal. Som Maj-Britt lyssnar hon artigt på Gösta när de hamnar bredvid varandra framför kaffemaskinen på jobbet. Gösta pratar om problemen med att byta tak på huset på landet. ”Jaha, nytt tak?”, säger Maj-Britt. När allt Melody egentligen vill säga är att hon skiter i (hans tak) och att ”mitt tak är någon annans golv.”

Det handlar om identitet, om att höra till eller att aldrig passa in

Det handlar om identitet, om att höra till eller att aldrig passa in. När folk frågar henne om hon fortfarande bor kvar i Husby verkar det som om de tycker att hon borde flytta därifrån. ”Varför ska jag flytta från den enda plats som känns som hemma?”

Melody är både trygg och säker på scen. Hon väntar in skratten och reaktionerna, kan rutinerat använda sig av samspelet med publiken. Hon sade efter föreställningen att det aldrig hade blivit någon egen show om det inte hade skett just i Husby. Men det tror jag inte på , för Melody kommer att erövra publiken oavsett vilken scen hon står på. Även den glutenintoleranta på Södermalm.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Bild: Johans Samuelsson
Print Friendly, PDF & Email