Igår drog bordtenniscupen, Katarina Cup, i gång i Tensta idrottshall. Elever från bland annat Enbacksskolan och Gullingeskolan tävlade om de tjugofyra platserna till finalspelet i Göteborg. Det var nog ingen som lämnades oberörd efter fredagens matcher.
Katarina Cup är ett samarbete mellan några få skolor i Järva, Adam Taal, svenska bordtennisförbundet, Spånga bordtennisklubb och Kista SC.
– Barnen har fått gå halvdagar i skolan för att kunna vara med här. I och med att det har varit en samverkan mellan några skolor i Järva har det kanske varit ett begränsat antal skolor som är med idag. Men om det blir av nästa år hoppas vi att fler skolor i Järva vill och kan vara med, sade Adam Taal.
Jag blir bara glad av att spela pingis
Överallt i Tenstas idrottshall stod det blåa tennisbord som ljöd varje gång den vita bollen slog mot bordet. Vissa barn spelade andra stod och såg på medan kompisen förhoppningsvis tog sig vidare till nästa match. Två som spelade i fredags var Amira Zeyed Abdullahi och Amira Abdi.
– Jag var med för att jag ville testa någonting nytt. Det var kul men också svårt. Sen blev det lite lättare, sade Amira Abdi.
Amira Abdis spelkamrat, Amira Zeyed Abdullahi, tyckte att Cupen var ett jättebra initiativ och förklarade att när hon spelar bordtennis, blir hon inte arg trots att hon förlorar.
– Jag blir bara glad av att spela pingis, sade Amira Zeyed Abdullahi.
En av samarbetspartnerna i Katarina Cup är Svenska bordtennisförbundet. Louise Källström som under fredagen verkade lika exalterad som barnen som spelade, arbetar för Idrottsklivet. Idrottsklivet är ett projekt som tillsammans med bland annat Riksidrottsförbundet och Svenska Bordtennisförbundet, vill öka tillgängligheten för bordtennis.
– Vi har inte jobbat så mycket här ute tidigare. Adam hörde av sig till mig om hur vi kunde arbeta tillsammans. Vi både ville vi driva en jättestor bordtennisturnering för barn, sade Louise Källström.
Mohammed Hussein Hassan står tillsammans med sin dotter Isra Hassan och tittar på en match. Dottern Isra Hassan är påpälsad med en luva tätt omslutet runt huvudet.
– Det är bra och roligt. Det är bara synd om barnen när de gråter efter att ha förlorat en match. Annars är det roligt. Dottern Isra håller med och förklarar ledsamt att hon åkte ut.
– Jag vet inte om jag vill spela pingis på fritiden, sade Isra Hassan.
En av dem som får gå vidare i turneringen är Ahmed Hassano. Han spelar bordtennis bara i skolan och säger först att han inte ville träna inför finalen i Göteborg och menade på att han helt enkelt får lita på turen. Men på frågan om han skulle träna mer om det skulle finnas en annan plats än på skolan svarade han:
– Ja, varför inte?
Segen Meles
