Faysa Idles storebror drogs in i kriminaliteten tidigt. Flera av hennes vänner har skjutits ihjäl, och hon har sett både vapen, knark och kontanter i väskor. Fatuma Mohamed har lyssnat på P1 Dokumentären Det regnar blod i mitt kvarter.
Jag har lyssnat på dokumentären om Faysa flera gånger och blev så imponerad av hur hon berättade om Järvas verklighet och om kriminaliteten. Hon berättar om sin barndom och hur kriminaliteten kom insmygandes i hennes liv, utan att hon valde det själv eller ens var medveten om det.
Hon är långt från att vara ensam om de erfarenheterna. Det är många barn och familjer som delar hennes upplevelser, även om de inte vågar berätta eller inte vet hur de ska formulera sig.
Det som är sjukt är att omgivningen vet som har dödat vem
Det som är sjukt är att omgivningen vet som har dödat vem, men ingen kan göra något. De upplever att polisen behöver mer fakta och bevis, men det är omöjligt att vittna utan skydd. Detta gör att människor känner sig maktlösa.
De flesta mammor som är föräldrar till unga, som det har gått snett för, är hårt arbetande mammor, som tar alla skift de får. Mammorna är helt upptagna med att försörja barnen, men barnen behöver mer vägledning och kärlek och en förebild.
Faysa berättar att föräldrarna upptäckte ganska tidigt att deras barn hamnat snett, men de visste inte hur de skulle handskas med det. De har själva aldrig upplevt något liknande.
Det är hjärtskärande att höra henne prata om sin relation till sin bror. Hon vet att hon måste vara stark för att vara en förebild för sina brorsbarn. Men det är inte lätt att alltid vara stark, det blir ett trauma i sig. Jag känner igen detta hos många järvabor.
Det är inte lätt att integrera sig i Sverige
Faysa beskriver den psykologiska hjälp hon har fått. Hon klagar på att det tar så lång tid, men till slut ser hon ljuset i tunneln. Många i en liknande situation får ingen hjälp alls och de saknar kanske även kunskap om att det behövs. Att gå i terapi är en lång process som kostar mycket pengar.
Vi var flera som diskuterade dokumentären och vi förstår att föräldrar behöver mer kunskap om hur Sverige fungerar. Till exempel när det gäller barnuppfostran, om föräldrarnas roll och samhällets. Det behövs förståelse för att läraren bara ansvarar för att undervisa och inte uppfostrar barnen.
Men vi får inte glömma, att många föräldrar bär med sig trauman från inbördeskrig. De är kanske de första från sina länder att komma till Sverige, ingen väntar på dem. Här finns så många möjligheter, men det är inte lätt att integrera sig i Sverige. Det vet vi alla som försöker.
Fatuma Mohamed
Bild: Daniel Stigefelt / Sveriges Radio
Lyssna på P1 dokumentären här.
