Världsstjärnan besökte Rinkeby för att föreläsa om antirasism och vikten av att stärka barns självkänsla.
– När jag träffar elever får det mig att tänka på när jag själv var barn. Jag vet att det är väldigt jobbigt att hela tiden utsättas för negativa budskap.
Lilian Thuram blev världskänd när han tillsammans med resten av det franska landslaget vann fotbolls-VM 1998. På meritlistan finns även ett EM-guld och spel i klubbar som Parma, Juventus och FC Barcelona. Sedan dess har han arbetat mot rasism, sexism och homofobi genom den egna stiftelsen Fondation Lilian Thuram – Éducation contre le racisme och 2017 utsågs han till hedersdoktor vid Stockholms Universitet.
När han nyligen besökte Rinkebyskolan var det för att föreläsa och träffa elever, lärare och andra som jobbar med ungdomar. Engagemanget hämtar han i sina egna erfarenheter. Man tänker att sådant som sexism och homofobi ska lösa sig själv
– När jag var nio år hände något som var ganska traumatiserande för mig. Jag blev betraktad som svart. Jag upptäckte att jag var svart genom att någon förolämpade mig.
Thuram menar att skolan bör ta huvudansvaret för uppgiften att stärka barnens självkänsla och förklara för dem hur rasismen är konstruerad.
– När jag föreläser på skolor brukar jag fråga eleverna hur många språk de pratar. Då räcker de upp handen och säger att de kan engelska eller spanska, men inte förrän jag frågar säger de att de kan arabiska och wolof. De har fått lära sig att deras språk inte har betydelse, men det är jätteviktigt att förklara för barnen vilken rikedom de bär på.
Men mycket händer också i hemmet.
– Jag tror inte det är så många familjer där man pratar om att det inte spelar nån roll vilken religion barnen väljer, eller vilken sexualitet man har. Man tänker att allt sådant som sexism och homofobi ska lösa sig av sig själv, men vi behöver prata med barnen. Och om det finns en hierarki mellan föräldrarna så lär man barnen att det är okej.
Lilian Thuram föddes i den franska kolonin Guadaloupe och växte upp i en förort till Paris, som ett av fem barn till en ensamstående mamma. Han berättar om hur han utsattes för rasism och fick höra att han inte var någon ”riktig fransman” Ofta tror man att det är majoriteten som förändrar, men det är minoriteten
– När man är ung ser man sig själv i betraktarens ögon, men det som är viktigt att förmedla är att det enda som räknas är hur barnet ser på sig själv.
I sin föreläsning är Thuram genomtänkt, välformulerad och rolig. De som förstår franska skrattar före resten av publiken eftersom han håller hela samtalet med hjälp av två simultantolkar. Han pratar om kolonialismen och slaveriet som ekonomiska system som i likhet med kapitalismen bygger på att vissa är underordnade och fattiga, och lägger in en kommentar om fransk inrikespolitik.
– Jag är extremt besviken på de politiska beslut som fattas i mitt land. Vi har för få lärare och lönerna är för låga, men det enda utbildningsministern tycker viktigt är att bestämma hur eleverna får klä sig.
Men Lilian Thuram verkar inte vara en man som sätter sitt hopp till någon politiker. Han återkommer flera gånger till individens ansvar.
– Ofta tror man att det är majoriteten som förändrar, men det är minoriteten. Majoriteten följer bara med. Man ska undvika att vara en som bara följer med. Därför måste vi lära barnen att de har ett ansvar. De måste själv välja vad de ska bli. Därför är det viktigt att ställa krav på de man älskar.
Efter föreläsningen bildas en lång kö av människor som vill ställa frågor, ta selfies och få en autograf. Till sist finns lite tid för intervjuer.
Vad tar du med dig från mötet med barn och ungdomar i Rinkeby?
– När jag träffar elever får det mig att tänka på när jag själv var barn. Jag känner en närhet och jag känner igen mig. Jag vet att det är väldigt jobbigt att hela tiden utsättas för negativa budskap, därför är det så viktigt att berätta för barnen att de ska tro på sig själva och ta hand om sig själva.
Jag kan tänka mig att du möter många unga som vill bli fotbollsproffs och kanske en del som har kriminaliteten som en slags plan B?
– När jag var liten var det ofta precis vad man sade till oss. Men i själva verket, när man frågar de unga, har de ganska goda förhoppningar om framtiden och när man ser till tidigare generationer är det många som har lyckats bra i livet.
Vilken roll kan fotboll och annan idrott spela i arbetet mot de olika förtryck som du jobbar emot?
– En väldigt viktig roll. Både barn och vuxna behöver leka. När man spelar i ett lag och upplever saker tillsammans känner man sig bättre. Det räcker inte bara med utbildning och studier, man behöver också platser där man kan uppleva känslor och inom idrotten är det mycket känslor. Det är känslor som gör att man blir lycklig. Idrott, fotboll och musik är viktigt. Det absolut värsta är när det inte finns något roligt för barn att göra.
Som förälder med barn i skolan här, märker jag att det är ett problem att folk sätter sina barn i skolor utanför området. Det bidrar till att de skolor vi har urholkas och får sämre rykte. Är det ett fenomen du är bekant med?
– Nej, inte alls. Det är som att barn till rika åker iväg och går i fina skolor någon annan stans. Det viktiga är att barnen får en bra utbildning. Man kan inte hindra folk från att flytta. Men de barn som blir kvar måste få en bra utbildning också.
En del som växer upp i förorten väljer att betrakta orten eller postnumret som sitt hemland istället för att sträva efter att omfattas av en nationalitet. Finns det ett egenvärde i att se sig som en riktig svensk eller en riktig fransman?
– Det handlar om tillhörighet. Alla behöver känna tillhörighet, den kan till och med bygga på att man blir avvisad och är utanför. Men identitet består av många beståndsdelar och den utvecklas hela tiden. Jag tycker att man ska uppmana barnen att känna sig som fullvärdiga svenskar. Det spelar ingen roll vad de har för ursprung och religion.
Anna Nygård
