Romina Pourmokhtari, tidigare ordförande för LUF, provocerar om förorten i sin självbiografiska bok. Men i ljuset av revolterna i Iran och Tidöavtalet är den spännande läsning.

Romina Pourmokhtaris Chicken nuggets på krita – en liberals bekännelser handlar om uppväxten i Hallonbergen, att möta såväl kär familj som förtryck på resor till Iran, hennes bildningsresa och hjärtefrågor.

Det är en underligt designad bok. Titeln och omslaget – skrivstil ovanpå en bild av Hallonbergen med stora inklippta paraboler, i lila skymning – ger det samlade intrycket av en sorts förorts-feelgoodlitteratur.

Innehållet, däremot, har långt ifrån samma karaktär. Det är sparsamt med litterär gestaltning men en hög dos av att Pourmokhtari lägger ut texten om Sveriges problem.

Att tala om goda saker med förorten är en medelklassgrej

Med förorten handskas hon hårdhänt. Att tala om goda saker med förorten är en medelklassgrej, enligt henne. Hon menar att det bästa man kan göra i förorten är att bli rik och flytta därifrån, om man bryr sig om sina barn.

Trots de här magstarka provokationerna kan boken vara läsvärd, eftersom den på sina sätt är väldigt aktuell. Chicken nuggets på krita släpptes i slutet av augusti. Före mordet på Jina Amini, och före förslaget om den nya regeringen – två frågor som på sätt och vis ändå är närvarande i boken.

Gestaltar tonårslivet i Iran 

Berättandet skiner allra starkast just när Pourmokhtari gestaltar tonårslivet hon varit del av under resorna till föräldrarnas hemland, Iran. Där sminkar hon sig med smink som ska gå lätt att gnugga bort ifall moralpolisen kommer, och hänger med jämnåriga tills det fasansfulla händer: moralpolisen kommer och de måste fly.

Här är boken både litterärt spännande och retoriskt övertygande. Läsaren får följa hur Pourmokhtaris frihetssträvan växer fram ur mötet med diktaturen.

Strategiska beslut i strid med partimedlemmars vilja

Aktuell blir boken också när Pourmokhtari resonerar om att fatta strategiska beslut i strid med partimedlemmars vilja. Det är mot slutet av boken, där hon dessutom besvarar de som tycker att en antirasistisk liberal bör rösta på Centerpartiet. Hennes försvar handlar mer om att kritisera Centerpartiet än att ta itu med rasismanklagelserna mot det egna partiet.

I nuläget pågår en konflikt mellan det liberala ungdomsförbundet och moderpartiet, där LUF motsätter sig Tidöavtalet, som de kallar auktoritärt. Som tidigare ordförande, numera riksdagsledamot, har Pourmokhtari ögonen på sig. Ska hon följa partilinjen eller ungdomsförbundet i morgondagens omröstning?

I boken framstår hon som en självsäker och provokativ person som framför allt lyssnar till sig själv. Beskriver det en person som tar chansen att regera med Sverigedemokraterna eller inte? Många av hennes tidigare förbundskamrater hoppas nog att det innebär det senare.

Maria Bodin
Porträttbild: Hamid Ershad Sarabi
Bokomslag: Sofia Scheutz Design

Print Friendly, PDF & Email