I vårt bostadsområde har jag tyvärr flera gånger sett handskar, blå skoskydd, använda sprutor och kanyler utspridda runt byggnader, skolor, fotbollsplaner och under träd. Dessa farliga avfall – ofta från närliggande vårdinrättningar – utgör ett direkt hot mot barn, vuxna, djur och miljön.
Personal från dessa verksamheter kastar sitt medicinska avfall i vanliga, oskyddade soptunnor. Fåglar, ekorrar och råttor sprider sedan innehållet i vår gemensamma miljö, vilket leder till smuts, skador på naturen och risk för smittspridning. I kontrast till detta har vi Mari – vår ödmjuka, ansvarsfulla granne som utan att begära något i gengäld ständigt plockar upp fimpar, plastbitar och farliga föremål från marken. Hennes enkla men viktiga handlingar gör en märkbar skillnad.
Mari visar att förändring kan börja i det lilla
Mari visar att förändring kan börja i det lilla. Genom att ta ansvar håller hon inte bara området rent och vackert, utan skyddar också djur, människor och vår gemensamma framtid. Hon är ett föredöme som påminner oss om att alla kan bidra – om vi bara vill.
En morgon såg jag en skadad ekorre med ett infekterat ansikte tugga på en plastpåse i en överfull soptunna. Runtomkring låg plastskräp på den gröna gräsmattan – en sorglig syn som visade vad vår likgiltighet kan leda till.
Vi måste välja mellan två vägar: ansvar och respekt – som Mari – eller ignorans och nedskräpning. Genom kunskap, samarbete och engagemang kan vi skapa ett tryggare och renare samhälle för alla – människor såväl som djur.
Låt oss alla bli vår egen kvarters-Mari.
Shoaib Saleh
