skjul med ett krossat fönster liggandes på marken framför
Fönstret till ett av de skjul som saboterades under söndagens attack.

Förra helgen attackerades några EU-migranters hem av maskerade män med tillhyggen. Enligt vad bland annat Expo rapporterat var det anhängare till Nordiska motståndsrörelsen som stod bakom attacken.

När jag besöker lägret är det en kylig men fin aprilkväll. Solen spricker stundtals upp mellan de grå molnen och i en dunge ser man hur någon rör sig försiktigt mellan några skjul som skymtar bland träden.

”Alek”, som möter upp, berättar att de är tolv personer i åldrarna 31–63 år som bor där. Sammanlagt finns åtta olika skjul täckta av presenningar, brädor och annat som de fått tag på och burit till den tillfälliga bosättningen. Själv var han inte hemma när attacken ägde rum, men tillsammans med två män (som också vill vara anonyma) visar han vilka skador som åsamkats.

Camping är ett bra alternativ, vi kan betala, varför kan inte Stockholm ordna det?

De pekar bland annat på förstörda grillar, krossade fönsterglas och två stora yxhål i ett kylskåp som använts som förvaring.

– Tre personer var hemma när kanske 15 maskerade män kom och slog sönder saker, säger Alek.

Männen agerade hotfullt och först när de boende ropat att polis tillkallats gav nazisterna sig av.

Förutom skador på deras tillhörigheter blev de känslomässigt påverkade av händelsen. Aldrig tidigare, på många år, har Alek varit med om något liknande i Sverige. Visst skulle de hellre bo någonstans mer permanent, om det bara vore så enkelt. För att få boende behövs nämligen ofta jobb och svenskt personnummer, vilket är svårt att få för dessa utsatta EU-migranter. I andra delar av EU, så som i Tyskland och Danmark – men även i Malmö – finns dock lösningar.

– Camping är ett bra alternativ, vi kan betala, varför kan inte Stockholm ordna det? säger Alek frustrerat.

Han tycker att villkoren för alla EU-medborgare borde vara lika. Och trots att det finns andra, som inte ens är EU-medborgare, kan det vara enklare för dem att få svenskt personnummer och därmed vita jobb och egen bostad.

– Jag jobbar, betalar skatt, Sverige borde göra samma för alla.

Tillsammans har han och frun ”Elena” sammanlagt åtta barn hemma i Rumänien – samt hans mamma som är sjuk. Just denna dags lön, på 180 kronor plus 40 kronor som Elena tiggt in, räcker inte ens till att försörja en dags utgifter för barnen. De är skuldbelagda för flera tusen kronor.

bild på överföringskvitto från Sverige till Rumänien
Kvitto från senaste överföringen till vårdkostnader för Aleks mor.

Och Aleks mammas socialbidrag på 380 kronor per månad i Rumänien räcker inte till de höga vårdkostnaderna. Sista vårdkvittot var på 3000 kronor.

– Jag har inte varit hemma på 14 månader, inte ens över jul, säger Alek och får något sorgset i blicken.

Han berättar att hans barn ofta ringer och frågar om de inte kan få komma till honom. Men han får förklara att det inte är möjligt och att han måste jobba i Sverige som lönerna är i Rumänien nu.

Anne-Marie Grave menar att det politiska modet saknas

Anne-Marie Grave i en tidigare bosättning på Järvafältet.

Anne-Marie Grave är engagerad i Föreningen Hem och sitter i miljöpartiets mångfaldsgrupp på Järvafältet. Hon har vid flera tillfällen framfört de bostadslösa rumänernas rättigheter till vatten och sanitet. Senast var på ett stormöte i Tensta träff i december, när bland andra finansborgarrådet Karin Wanngård, S, och Järva stadsdelsnämnds ordförande Rashid Mohamed, V, lyssnade.

– Jag fick ett dåligt svar. Att ”vi kan aldrig acceptera att folk bosätter sig så och att barn bor där”, säger Anne-Marie till Nyhetsbyrån Järva per telefon.

Enligt henne är det bara prat, för väldigt sällan bor barn i dessa läger. Hon menar att det politiska modet att lösa situationen saknas och hon är säker på att samhällsklimatet blir hårdare. Det har hon märkt i sin kontakt med både poliser och Kronofogden.

– Alla vet att det kommer att bli tiggeriförbud, inte ens S vågar sätta emot. Men att avhysa folk – vad kostar inte det?

Det bästa enligt henne vore om Stockholms stad kunde erbjuda gruppen en egen plats, men annars efterfrågar hon frivilliga eller en anställd som kan hjälpa till att vakta lägret, så att de slipper fler attacker.

– Stockholms stad är otroligt hårda mot den här gruppen, och Sverige har fått kritik för hur man behandlar utsatta EU-medborgare, av bland annat Civil Rights Defenders, säger Anne-Marie Grave.

David Johansson

Print Friendly, PDF & Email