Stress och en känsla av att aldrig riktigt passa in fick Jenny Inal att lämna journalistyrket. Nu jobbar hon som spärrvakt på blå linjen där hon känner sig hemma.
– Jag ville “go back to my roots”, säger Jenny, 49, som är uppvuxen i Rinkeby.
Luckan vid spärren i Solna centrum åker upp och ner i takt med att olika resenärer kommer fram. En dam vill berätta att hissen inte fungerar, två unga tjejer undrar hur man tar sig till Solna station och en pensionär vill fylla på sitt resekort.
Jenny Inal, 49, klickar vant på skärmen, svarar och hjälper pensionären att hålla i kortläsaren. Stationens brus dämpas när glaset åker ner. Sedan öppnar hon luckan igen.
– Jag köper tio, säger en man i medelåldern.
– Då blir det 430 kronor på sidan där, varsågod.
De senaste två åren har Jenny Inal jobbat som spärrvakt längs tunnelbanans blå linje. Innan dess var hon tunnelbaneförare på samma linje. Hennes arbetsdag började i Hallonbergen och snart ska hon åka till T-centralen för att jobba passets sista timme.
Idag bor Jenny i Rissne men hon växte upp i grannområdet Rinkeby. Ungdomsåren präglades av trassliga familjeförhållanden. Samtidigt fanns en stark gemenskap mellan kompisarna.
– Vi kom från trasiga hem i olika varianter. Någon kanske hade det bra, men de flesta inte alls. Vi känner varandra och har en speciell anknytning till Rinkeby som jag önskar att andra skulle få uppleva.
Innan Jenny fyllde 18 hade hon knappt satt sin fot utanför Järvaområdet. Tunnelbanan vid Rinkeby torg gjorde det möjligt att upptäcka nya platser.
– Det var där vi samlades, det var där vi hängde, det var där vi var. Och det var också friheten ut till världen. Jag älskade, och älskar verkligen tunnelbanan.
Idag stöter Jenny ofta på människor med liknande bakgrund som också jobbar inom tunnelbanan. Hon berättar att de har ett direkt band till varandra, oavsett åldersskillnad.
Tidigare arbetade Jenny som journalist. Jobbet gjorde att hon aldrig kunde vara helt ledig. Hon saknade stabilitet för sig själv och sina barn. Dessutom kände hon att hon inte passade in i normen på grund av sin bakgrund.
Hon fick strida hårt och kände till slut att hon gjorde “våld på sig själv”. Med förkärlek till tunnelbanan valde hon att bli tunnelbaneförare. Här får hon vara sig själv.
– Det känns mer avslappnat, eller annorlunda i alla fall. Jag känner mig mer hemma i det, säger hon.
I mars 2020 fick hon covid-19 och var sjuk i två månader. Därefter drabbades hon av postcovid.
– I stället för att ta det lugnt, eftersom ingen undersökte mig ordentligt, har jag ju bara harvat på. Jag gick säkert 25 000 steg om dagen.
Det slutade med att Jenny blev sjukskriven och i stort sett sängliggande i två år. Idag jobbar hon heltid, men kör inte längre tunnelbana. I nuläget kan hon inte ta det ansvar som en tunnelbaneförare har eftersom hon inte är helt frisk.
Vad finns det för utmaningar med ditt yrke?
– Utmaningen är människor. Det kommer alla möjliga och de vill ha hjälp med allt. Många vill heller inte riktigt lyssna på svaret de får, säger Jenny Inal.
Hon betonar också att spärrvakterna inte har kontroll över hela kollektivtrafiken, utan bara är en liten del av ett större system. Det finns dessutom flera bolag som ansvarar för olika delar.
– Människor förväntar sig att vi kan allt. Gärna hela kartnätet i större delen av Sverige.
Ibland uppstår det hotfulla situationer för spärrvakterna. Jenny berättar om ett tillfälle då en man trotsade förbudet mot elsparkcyklar. Hon sa till honom och larmade trafikledningen, men han passerade ändå.
När det sedan ropades ut ur högtalarna att mannen behövde lämna perrongen kom han upp till Jenny igen.
– Han var jävligt arg. Han tyckte att jag hade golat ner honom. Men jag hade ju bara gjort mitt jobb.
Skulle du rekommendera det här jobbet?
– Ja, och jag gör det!
Spärrvakt är ett viktigt jobb, tycker Jenny. Hon ser det dock som en parentes i sin karriär.
– För mig har det här varit bra under en rehabprocess.
Jobbet har gjort det möjligt för henne att tillbringa mer tid med sin yngsta son. Han är nio år och behöver särskilt stöd. Till skillnad från journalistyrket är de fysiska och tidsmässiga kraven lägre som spärrvakt.
Jenny tycker att jobbet som spärrvakt passar särskilt bra för ungdomar som vill kombinera studier och jobb.
– Det är lite som McDonalds fast bättre betalt.
Agnes Fältman
Felicia Löfberg
Ilse Friberg Ruge
Under våren 2025 samarbetar studenter från JMK, Enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, med Nyhetsbyrån Järva.
